Pratade jobb med Jonna

  I dag pratade jag jobb med Jonna. Jonna är bäst! Hon är på ett jobb hon inte trivs. Hon vill byta. Jag har min dröm hon har sin dröm. Undra om vi skulle kunna förverkliga våra drömmar ihop? Hitta ett koncept som fungerar. Jag är ju på ett jobb jag trivs. Vill gärna stanna kvar, men man vet ju aldrig. Jonna ska få bäbis snart och efter det har jag jobbat ett tag och sedan nåt år till, sen skulle det vara häftigt att förverkliga det vi vill göra. 

 Som person har jag ju svårt att driva igenom saker. Jag behöver en sol som lyser, själv är jag en måne, klarar mej inte utan andras lyskraft. Men när den finns där så kan jag uträtta massor. Jag behöver en sol. Jag behöver en utmaning på rimlig nivå. Jag behöver känna mej kompetent. Jag drömmer om en arbetsplats där hundar och djur har en naturlig plats, där boxningssäcken hänger som en vän i förbifarten, en arbetsplats där mina och kollegornas barn kan komma och mysa efter skolan, i soffan, framför datorn, ett skrivbord med tid för läxorna. Jag vill ha en arbetsplats där polisen tar en fika, där psykologen har en soffa, där skolgrupperna är små, anpassade efter att väcka lusten till lärandet, där åldrarna på barnen inte spelar någon roll utan hur du lär dej är det som får styra. Jag ser framför mej lokaler där föräldrar är välkomna och ger oss tackkort för att vi gjort ett bra jobb och för att vi verkligen har det, där politiker poserar inför tidningarna och berättar om framgångssagor. 

Jag drömmer om ett arbete där knogar slåss blodiga, där tårarna rinner, där barnen hulkar av gråt, en arbetsplats där eleverna kan sova och framförallt känna sej trygga. Idag kändes inte den verkligheten så långt bort. 

Men i ärligheten är det en lång väg att gå, och om sanningen ska fram tror jag inte att jag kommer hamna på den arbetsplatsen. Men drömma är rätt skönt!