Jonnas hus

Jonna har köpt huset som hennes farfar byggde.

Min vän Jonna har köpt hus. Ensam. Utan renoveringskunskaper. Min vän Jonna är en kompetent kvinna på fler sätt än vad de flesta någonsin kommer bli i sitt liv. Men det här med att fixa själv har aldrig förut varit hennes starka sida. Men sånt stoppar inte min Jonna. Härliga hon. Så hon köpte ett hus, tänkte renovera det efter behov under våren och flytta runt maj. Men så blev hennes stora etta såld och den ny ägaren vill flytta in i helgen! Då under ett par veckors tid har Jonna och hennes familj och vänner slitit med Jonnas nya hus för att få det inflyttningsbart innan torsdag ( alltså idag). I går var det min tur att rycka in och mönsterpassa tapeterna i köket. Det var svårare än vad jag trott då en gammal el-central vållade enormt motstånd. Och det tog tid! Jag skulle avra där fyra, blev uppskjutet till fem. Installerade mina tre barn, två sacosäckar, Marcelos dator och ett tjog med filmer i ett det lilla rummet tillsammans med vindruvor, päron och en godisbit. Sedan satte vi igång. Film efter film tog slut. Jag bäddade ner ungarna i sacosängarna med jackor som täcken, bytte film och fortsatte tapetsera. Vilka fantastiska ungar jag ahr som köpte läget och njöt av att få titta på hur många filmer de ville. Lite gnäll blev det när ett par fötter somnade. Sedan blev det lite tandagnissslan när äldsta och yngsta barnet skulle samsas om en sacosäck. Men annars var det lugnt. I flera timmar. Vid flera tillfällen trodde jag att vi skulle ge upp. Mittimellan N ville hem. Jonna började må illa. Men jag fortsatte. Jonna pillade på de ställen över fönster och dörrar där mönsterpassningen inte riktigt ville sej för att vi var tvungna att dela tapeten. Och tillslut såg vi ljuset i tunneln. Det var bara en liten, liten smatt kvar. Vi vågade inte säga någonting. Istället pratade vi resor, kompisar, arbete. Men mycket av tiden var vi faktiskt tysta. Helt försjukna i hur vi skulle lösa det och det problemet med väggarna. Mittimellan N fortsatte be om fler filmer, De andra sov men hon var vaken. Min nattuggla till dotter. Till slut somnade hon också. Till slut var vi klara med köket och Jonna sken som en sol. Onsdagkväll. Bara ett par timmar kvar innan flyttlasset skulle gå.

Medan vi tapetserade i köket.

Jonna lycklig över att tapeterna är på plats.

Onsdag natt i Jonnas hus. Torsdag eftermiddag
går flyttlasset...

 Köksluckorna är försenade, men alla väggar och golv var äntligen klara. Jag började samla ihop mina saker och gick ut och startade bilen. Sedan var det dags att väcka barnen. Då slog jag en glimt på klockan. Jag tappade hakan. Nog för att jag fattat att det tagit tid och att hon var mycket. men att det skulle stå 04.18 på displayen hade jag inte räknat med! Jag lastade in barnen, åkte hem och fick ut dem och lade dem i sängen. Det mesta av isen och snön hade regnat bort. Min rygg värkte, axeln sved. Konstiga arbetställningar blev det emellanåt. Jonna klagade på sina kärringknän. Jag hade fått blåmärke på knäskålarna och rumpan krampade. Marcelo gick upp och åkte till jobbet medan jag satt i massagestolen. Jag bäddade i soffan, slog på TV;n och somnade runt halv sju på morgonen. Nöjd med att känna lite träningsvärk i kroppen.