Nio år senare kom vi ut på nätet.

Ettor och nollor på lång rad. Att det kan få oss att muttra och svära så mycket. Men också ibland tjuta till av lycka. Jo det är internet jag pratar om, eller bristen på det. Sedan vi flyttade in i huset mellan två bergtoppar har vi haft det lite svalt med internetuppkoppling. Ligger i skugga för mobiltbredband, för långt ifrån masten för att få en bra uppkoppling. ADSL har gett oss internet.... fläckvis. Rätt som det är har det slutat att fungera och så funkar det igen. Trådar har inspekterats, män som klättrat i telefonstolparna utanför har gnuggat skägget, men vårt internet har varit detsamma. Så skulle vi få fiber! Kosta mycket, gräva en del, trasig gräsmatta och hål i väggen och ny dosa i huset. Men ingen kontakt. Många telefonsamtal, en irriterad make och jag som försöker lösa allt med de som kan, tillslut en som tog tag idet. Och internet skulle funka och det gjorde det. I fem minuter! Sedan inget internet igen. I går kom nya routern, allt skulle funka. Internetlampan lös obönhörligen röd. Tidig felsökning med Telia i luren nu på morgonen och vips så har vi fått det att fungera. Efter nio år i byn har vi nu äntligen ett internet som ska fungera!