Här och nu

Jag på hästryggen

Han är något speciell min älskade häst. Jag vet inte vad det är som gör att jag är så kär i honom. Det var så skönt att komma hem efter semestern och hoppa upp på hans rygg och rida igen. 
Han är en personlighet som faller mej i smaken. Egensinnig, snäll, påhittig och väldigt självständig. Jag är så glad att jag är helt trygg med honom i boxen. Han älskar att bli borstad och kliad överallt. Det är ju bara det där lilla att jag inte riktigt kan få honom att gå som jag vill. Men idag när jag red vann jag maktkampen om vägen hem. Det kändes som en stor seger. Jag älskar att rida ut på honom. Jag trivs på hans sköna rygg och hans gång är så mjuk och gungande. Jag blir så närvarande i stunden. Glömmer bort tid och rum och bara existerar i nuet.

Twilla inte riktigt förtjust i att Raket och Pepino kommer så bra överens...

När vi kom hem från ridturen så hade alla hästarna i flocken återförenats i vinterhagen. Pepino, Mårten, Twilla, Carina, Shouni och Bella går kvar i vinterhagen för att de inte behöver så kraftigt bete. Nu ska flera av de andra hästarna iväg och tävla SM så då blev det så få kvar i sommarhagen så vi valde att sätta ihop alla igen. Pepino kom ut som sista man. Han såg rätt nöjd ut att se sina kompisar igen. 

P och Carina hälsar på Zerra, Zeus igen

Ledarhästen Salle jagade dock bort P ett par gånger men det lugnade snart ner sej. Jag älskar att se hästarna tillsammans i den stora flocken. Det är nästan som att se en flock vildhästar tillsammans. Det tilltalar något urtidsdjur i mej. Jag har svårt att förstå att så många väljer att deras hästar bara ska gå ensamma eller med någon kompis - om det nu inte är stora tävlingshästar såklart. När jag fick Pepino ansågs han vara hög i rang som inte var så snäll mot andra hästar. Jag skulle beskriva honom som beskyddande mot sin flock. Men har andra hästar redan hälsat på varandra och han kommer in sist har det aldrig varit något problem. Han jagar bort dem lite grann men sparkar aldrig. Idag satt jag i hagen rätt länge och bara tittade på de magnifika djuren. Där och då glömde jag tid och rum. Det fanns inget annat än bara där och då. Den känslan är oslagbar.

Herr P