Blivit med kyckling

Så här hitatde vi ägget i morse när Kringlan var och drack vatten.

Idag började skalet spricka. Som vi har kämpat för denna lilla kyckling! Och idag skulle hen komma ut! Det utbröt stort jubel här hemma, det fotades och vi stod spänt och stirrade på den lilla näbben och de slutna ögat vi kunde skymta därinne. Ett ljust pipipipipipi hördes och den lilla kroppen höjdes och sänktes i takt med andetagen.  Men varför kom hen inte ut? Det tog ju en evighet. Jag började googla på hur lång tid det skulle ta. En till tre dagar stod det. Vaaa? Tre dagar? Var de inte kloka? Hen skulle ju komma idag! Men vi stack iväg på dagens uppdrag och lämnade naturen till sej själv. 

Den lilla näbben syns och vi kunde
konstatera att vi inte får en svart
kyckling. Jippi!

När vi kom hem många timmar senare var skalet knäckt runt om och för varje andetag kom mer och mer kyckling ut. Så var jag tvungen att åka till läkaren med dottern och när jag tillslut äntligen kom hem möttes jag av en upphetsad, skrikande son att kycklingen nu var helt ute! Oh jösses vad söt hen var! Gul och brun med enorma fötter och ett underbart litet pipande. 

Surregatmamma Tipptopp med sin första bäbis.

Fotografering och sedan lät vi den lilla vara. Vi grillade här hemma och helt plötsligt hörde vi liv från altanen, där Tipptopp ligger med sin kyckling. Sonen gick ut men såg inget konstigt. Men han hörde hur det pep och pep och pep. Så han tittade sej omkring och såg en blödande kyckling ligga nere på altangolvet. När han böjde sej ner för att ta upp den gick Tipptopp till anfall och pickade honom rakt i ögat... Han skrek som en stucken gris och jag rusade ut. Jag hittade kycklingen på altanen. Den pep och rörde sej, blödde lite från vingen men var kall. Så jag skyndade att stoppa henne under mamma. Tipptopp pickade hårt på sin lilla kyckling. Jag blir helt kall. Kommer hon ha ihjäl hen? Men så fort den ligger under henne så är Tipptopp nöjd igen. Så för att förhindra den mycket sprattliga kycklingen att ramla ur igen lyfte jag in ankägget som Tipptopp fortfarande ligger på, kycklingen och Tipptopp in i hönshuset och försökte rym-säkra så att inte Tipptopp överger ägg och bäbis. Nu hoppas jag Lilla Gul överlever natten och mår bättre i morgon. Efter jag och svärmor var i stallet var jag inne och lyfte på Tipptopp. Lilla Gul kämpade på sitt bästa att få vara kvar under vingen så jag såg hen inte så bra, men hörde pipandet och såg de starka benen trampa runt. Så jag lämnade den nyblivna surregatmamman med sin bäbis och det stora ägget. Jag tänkte att mindre stress är nog bara bra. Jag ska försöka låta bli att titta till dem en gång till idag.... Liten knut i magen men ändå väldigt, väldigt glad!

Lilla Gul är både gul och brun. Namnförslagen får vänta tills vi vet om det är höna eller tupp.... tror jag. Om vi kan hålla oss.