Små fina stunder

Vardagen går vidare. Inget är som vanligt. Inte samtalsämnena, inte glädjen, inte umgänget. Men det liksom tickar på. Men det är de små sakerna som får livet att vara meningsfullt. En elev tyckte att mina lektioner var bra och lärorika ( hon sa det till sin mentor, om en lektion jag har som är rena cirkusen som jag jobbar stenhårt med att få att fungera), jag behövde höra det idag. En elev kom fram och ville ge mej en kram, bara för att göra mej glad. 
Mittimellan N försökte lära sej ett nytt konstnummer på cirkusen där hon rockar en rockring på foten medan hon ligger på rygg. Hennes leende när hon försöker, hennes glädje som lyser ur ögonen när hon övar och övar och misslyckas.... den kan jag leva på.


Hundarna som trots att de inte får mycket tid av mej just nu ändå så fint tröstar de som är ledsna, och de gör det tillsammans. Det är så att Marcelo blir rörd. Det är svårt att inte glädjas åt de små sakerna mitt i allt det tunga. Pappas röst. Åh, som jag älskar hans trygga röst. Jag älskar honom när han är sådär. Mitt liv är fyllt med vackra stunder och jag är så innerligt tacksam för det!

Man får göra som Bobbo, rulla runt och njuta....