Translate

tisdag 12 mars 2013

Döden kom förbi



Sov sött lilla Celia.  Du sa att du var lugn inför färden. Nu har cancern ingen mera makt över dej. Jag tror du var redo. Inte ens Stora N lockade fram ett leende på dina läppar timmarna innan du dog. Sista dygnet gled du ut och in i sömn hela tiden. Du var så trött. Du kunde knappt prata men sa vilken musik du gillade, du mindes när vi var ute i skogen, du, jag, hundarna, din syster och Petra. Du somnade lugnt omringad av barnbarnen du aldrig fick men som ändå var dina. 
Tía Celia

De lämnade din säng utan att väcka dej i hopp om att ge dej kraft att pigga på dej. Men det gjorde du aldrig. I sällskapet av en sköterska gick du in i sista vilan  medan din familj hysteriskt försökte hinna i tid. Jag tror du var redo. Du sa att du var lugn sista dagen där i ditt hem. Jag tror inte du orkade mer. Barnen vill hålla en stor fest för dej. En fest där vi dansar såsom du älskade att göra. Din dröm att få dansa med en svensk man till dansbandsmusik slog aldrig in. Varför ordnade vi aldrig det? Nu slipper du ha ont och som en effektiv maskin håller familjen ihop med Marcelo och Patte i spetsen. Vi håller vårt löfte. Vi står där stadigt för de som vacklar. Alla vacklar. Alla blir fångade. Min dröm att du skulle få se hela storfamiljen, från världens alla hörn, samlad igen  blev heller inte infriad men hemma i vårt hus har vi öppnat dörrarna. Snart kanske alla kommer. På samma plats. För att hylla dej. Du dog bara 1½dygn efter att du lämnat ditt hem. Vi förstod inte att det skull gå så fort och de senaste dagarna har varit märkliga. Jag fryser. Och jag slutar aldrig frysa. Vi saknar din värme. Sov gott. I kväll ska vi titta på himlen och leta efter stjärnan som tänts på himlen och skicka en hälsning till dej där uppe på himlavalvet.



2 kommentarer:

Maria sa...

Kram till er!

Linda sa...

Jag tyckte att du skev så fint om den sista stunden i eran släktingsliv!!Jag känner igen mig så mycket i dina tankar och handlingar i från när min egen pappa gick bort i cancer!! Man saknar så mycket men man är samtidigt tacksam att deras lidande är slut!! Jag och min son kollar också upp på himlen och sonen tror att morfar nu är på månen.