Idag - en torsdag

Det är lite svårt att se allt i nattsvart när solen lyser så underbart som den gör idag. En morgonpromenad till bussen med sonen och båda jyckarna. Visst är den pestiga isen där under snön och visst blev jag på lite sämre humör när vi halkade omkring, men ändå. Solen lyser. Man blir lite gladare av det. 
 Hundarna bråkade igen härom natten. Fattar inte vad som hände. Allt har varit så bra mellan dem. Pluto går och slickar Bobbo i mungipan hela tiden. Bobbo ignorerar. Men så efter kvällsmaten mitt på vardagsrummsgolvet, där inget finns att bråka om hörde jag hur de rök ihop. Om det nu finns nåt positivt i det bråket så var det just att det inte blev nåt slagsmål. De tjafsade mest. Stod mittemot varandra och lät som två monster, slog med huvudena och stirrade på varandra. Bobbo fortfarande äldst med mest pondus. Pluto vek bort sej, speciellt när jag kom. Bobbo däremot var som en slagskämpe med adrenalin i hela kroppen. Började gå efter Pluto. Men jag fick stopp på honom. Inga bett, ingen nertryckning...... bara tjafs. Jävlar så arg jag var, men samtidigt lättad. De senaste grälen har varit lite på samma sätt. Det blir liksom ingenting med dem. Tänk om de bara kunde helt ebba ut också! 
Nu idag var de busiga tillsammans. slog på varandra med tassarna, gjorde lekinviter, det såg ut som de skrattade tillsammans. Märklig relation de där två har! Kanske blev det lika glada över den varma luften och den glada solen som jag? Pluto har så mycket energi i kroppen. Han är så busig och ber om att få alla andra med på tåget. Jag blir glad av att se honom så där. Bobbo börjar bli gammal. De små tecknen finns där hela tiden. Han luktar illa. Har svårt att hålla sej ren, svårt att fälla ur pälsen. 

Blöt Bobbo.

Så ofta som jag badat honom det senaste året har jag aldrig förut behövt göra. Efter promenaden blev det bad för båda hundarna. Ingen av dem tycker att det är roligt, men båda accepterar. Egentligen tycker jag inte om att duscha dem när det är kallt för det finns bara en väg efter tvätt; och det är UT! 
Bobbo blir som galen och far som en skållad råtta runt, runt, runt. En kortis får de vara ute för att dra ur sej det värsta innan de åker in och blir utan promenad ända tills de torkat. Älskade jyckar. Älskade, älskade jyckar!



I dag ska vi göra huset klart inför begravningen. Kusinerna från Halmstad kommer i morgon och stannar tills efter begravningen. Efter kyrkan ska vi samlas i vårt hus med den närmsta familjen. Kanske är det sista gången vi kommer träffa några av dem. Rafael bor ju i Chile och börjar också bli gammal.....  Det är konstigt att livet liksom snurrar vidare när allt bara stannar upp. Vi blir en dag äldre, gör en sak till, äter en måltid extra, går en solig morgonpromenad.....

I dag skänker jag extra tankar till min kusin som fått dåliga besked. Cancern har hälsat på hos henne med. Chocken, ilskan när någon man bryr sej om blir sjuk.... Jag lider så oerhört med henne och de som är drabbade. Det finns inget som tröstar, förklarar eller gör det bättre.