Onsdag - en vecka senare

I dag känns som en bra dag. Jag känner mej lite piggare, lite fräschare i knoppen. På morgonpromenaden ( 5000steg, inte för att jag tävlar eller så...eller just det...det är ju sista vecka på stegräknartävlingen!) så märktes det att kroppen inte riktigt återhämtat sej. I de branta backarna protesterade musklerna i låren och jag började andas som en astmatisk 80-åring men jag kände mej ändå inte gråtfärdig, slut, borta... utan konstaterade bara lite komiskt att min Wii-ålder ( 28 år) inte stämmer just idag. Bobbo stötte på katt två gånger, skvallrade och fick godis. Jag var helt chockad. Han, inte springer efter???? 

Är det en katt jag ser?

Kanske har träningen gett resultat, eller så var det för att katterna inte sprang som gjorde att han stod still och pekade som värsta pointern ( trevlig hundras!) På promenaden fick jag dessutom trevligt sällskap av grannen ( märkligt att jag vet vad alla hundar heter men totlat glömt alla människonamn......) Frejas matte. Freja löpte och luktade gott. Pluto brydde sej inte alls medan Bobbo fick jobba hårt för att inte gå i rumpan hela tiden. Konstigt det där, alla hundar tycks föredra Plutos sällskap, och jag fattar inte varför, Bobbo är ju hilskans mycket trevligare än Pluto i lek. Men det är klart vem orkar med pilska gamla gubbar???? Sedan ätit frukost i godan ro med mina nydöpta flickor ( Pocahontas och Törnrosa - egenvalda namn...) medan sonen slavar i skolan. Tycker om att ta det lugnt. Men snart är det dags att slava igenom nästa spanskauppgift. På måndag ska det vara klart och dagarna springer liksom fram i rasande tempo.