När man har barn vet man aldrig hur det kommer att gå. Man kan åka på semester och komma hem och känna att börja jobba är rena semestern. Ibland kan man undra varför man inte alltid är med barnen, för det finns ju inget mera underbart. Idag planerade jag att ta mina små påskkärringar och min påskgubbe till Blåkulla.
Vi målade upp oss så fint och när skymningen kom packade vi termos och matsäck och stack iväg. Det småregnade lite, så redan där borde jag ha förstått att vi borde vänt hemåt. Men har man bestämt nåt kan man ha kul trots ruggigt väder. Vi kom fram till vårt Blåkulla och myste med matsäcken, hade lite uppvärmningslekar innan vi började de stora lekstunderna. Att ha två vinnarskallar som börjar tjuta så fort det går emot dem..... nu kom jag ihåg varför jag aldrig leker med mina barn. Vi lekte färdigt, sen skällde jag ut dem och vi åkte hem. Jag hatar när det liksom blir en kamp för att ha kul.Jag hatar verkligen när jag måste hota någon av barnen för att det ska fungera. -Om du inte slutar nu får du inte vara med..... Och det slutade med att en inte fick vara med. Jag vill att det ska vara enkelt. Just nu känns inget i livet enkelt. Förhoppningsvis är det en ny dag i morgon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar