Translate

lördag 19 april 2014

Inget lockande leende

Jag undrar vad det ska bli av mej. Vad kommer hända? Vem är jag på väg att bli egentligen? När jag var yngre hade jag så många svar men det blir bara svårare och svårare med åren. Svaren blir luddigare, det finns så många aspekter att ta in. Så många variabler. Jag vill inte vara fast i kletet, vill inte gegga ner mej längre. Jag har varit nere i skiten och bökat så många år så nu önskar jag någotannat. Men vad är detta någotannat? Jag sitter här med min brutna hand vid datorn efter att ha fått bannor av min svärmor för att jag inte hört av mej på två månader. Har det gått så lång tid? Var tar tiden vägen? Jag vill inte vara så här. Svarta natten lurar utanför knuten. Det är tyst. Barnens andetag kan knappt höras. Bobbo ligger vid min sida, Pluto väntar på mat. I morgon ska jag träffa släkten, dagen efter ska jag möta familjen. Vad är skillnaden? Känslan? Antalet träffar? Mitt pluggande stressar mej, men samtidigt.... samtidigt är det så utvecklande. Egentligen vill jag inte sluta plugga. Jag vill bara få mer tid. Men just nu sitter jag i ett skede där jag måste plugga, det finns inget val. Politiken är så spännande, jag känner att jag trivs, jag är med, har inte bara åsikter. Kanske gör jag ingen skillnad, men jag försöker. Det som grundar mej, de som betyder allt är djuren. Utan dem finns inget riktigt liv. Då blir jag ett skal. Jag blir olycklig. Mitt jobb ger mej förutsättningar för det liv jag vill leva. Det ger mej en menig, ett forum, en plats i livet. Vad ska jag välja bort? Hur ska jag kunna välja bort delar av den jag är? Förlorar jag mej själv då? Men jag är ju redan borttappad. Lite vilsen. Väldigt trött. Är det semester jag behöver. Åka bort en dag eller två? För där jag är nu är inte bra. Jag försöker rida ut stormarna, försöker göra allt så bra. Men det är inte så bra. Leendet lockar inte längre. Jag är trött, vill lägga ner ansvarsklubban, ta ett break. Hitta fotfästet igen. Hitta mej. Var är du Åza?

1 kommentar:

Ingelas Bildblogg sa...

Usch vad jobbigt att du känner så, och under så lång tid!
Men du kanske måste ta bort ngt även om det är roligt.
För som det är nu verkar du ju inte hitta glädje i mycket, och det är inte likt dig!

Att ta hand om tre barn och dess skola och dess aktiviteter, jobba, och dessutom plugga och vara aktiv inom politik, och vara hästtjej, och ha två hundar som sa ha sitt och så ett förhållande på det, och det vardagliga som tvätt och städ...

För mig är det solklart att du brakar i hop med allt detta.

Nu är jag rak och ärlig men det vet du ju att jag är, och o du läser allt du ska hinna med... vart finns tiden för att känna harmoni och njutning av bara livet?
Visst kan man känna det av att göra allt detta, men det fungerar ju itne såi längden....

Bromsa, ta bort saker, rensa bort 1 år och låt dig komma i kapp!

Så blir du samma glada Åza som alltid är glad och har energi.
Med dett schema du har kan du tveksamt vara det i längden....

Förlåt för min ärlighet, och burdusa framtoning. Men jag vill dig bara väl Åza!

Hoppas du kommer fram till vad som är bra för dig.

Stor kram till dig fina du

Ingela