Vår dag

9/9 2013 ---- jag är gift med mannen som varit min i 22 år. Det hade jag inte alls kunnat trott för ett år sedan. Jag är gift. Jag är kär. Och jag åtrår den man som jag nu delar efternamn med. 9/9 1991 blev vi tillsammans på riktigt 

Vi, då i början

efter att ha dejtat lite sedan den 24augusti. Nu är den 24augusti inte bara dagen då vi träffades, den är inte bara Marcelos födelsedag, det är även vår bröllopsdag. Redan från början visste jag att han var en man jag skulle kunna tänka mej att dela resten av livet med. Jag visste att jag skulle kunna flytta ihop, skaffa barn  och gifta mej med honom. Men jag trodde också att jag var för ung för att det skulle hända. Vem har väl hört talas om ett förhållande som håller från det att man är 14 år? Så jag sörjde faktiskt lite att han en dag skulle glida mej ur händerna. Men det gjorde han inte. 

Vi nu, 22år senare

Idag firar vi 22år tillsammans. Förenade. Det som skiljer sej från andra år är att vi nu är gifta och nu finns ingen återvändo. Nu är det han och jag for life. I vått och torrt, för alltid. Vilka underbara ord. För alltid! I dag kommer vi inte träffas. Några telefonsamtal, ord av kärlek. Vår urladdning har redan varit. Det magiska bröllopet. Men idag är egentligen vår dag, den vi firat i alla år. Så till min stora kärlek: Tack för att du förgyller alla mina dagar. Tack för att du gör mej lycklig och för att du är min klippa. Du vet vad jag behöver långt före jag vet det själv och varje dag får du mej att känna mej vacker och åtråvärd. Jag älskar dej med varje liten por i min kropp och jag är så stolt att vara din fru. Älskar dej. Love You!