Elak mamma

I veckan fick jag rycket och blev galen på att ungarna efter tre veckors tjat fortfarande inte lyckas städa sitt rum ordentligt. Jag vet... det är inte optimalt för tre barn i det prylsamhälle vi lever i, att dela ett rum på 12kvm. Det är liksom lite omöjligt att hålla allt på plats. Och när jag tillslut fick psykbrytet så hade tanken legat och malt i nästan en vecka.-Vi strippar rummet i helgen. Inte en leksak får ni ha kvar!Även om jag var galet trött på att hitta knäckta mussleskal, ritpapper, gamla använda strumpor, lego, halsband, ficklampor, hårsnoddar och vattenpistoler i sängarna och i bokhyllan så var jag ändå inte särskilt arg när jag upplyste dem om det faktum att de inte skulle få behålla sina leksaker. Reaktionen blev ungefär som jag väntat mej. De lugnade ner sej när de förstod att jag inte skulle kasta grejerna. I går gjorde vi slag i saken och efter slitigt jobb var de tillslut klara med att få bort sakerna. Enda som finns kvar i rummet är böckerna, möblerna, deras medaljer och några prydnadssaker. Ungarnas reaktion?????? Lättnad. De har liksom varit fast i konsumtionslustan. Ständigt längtar de efter fler leksaker men samtidigt orkar de inte ta hand om de saker de har. Lekarna har också bytt karaktär sedan allting försvann. Nu leker de i rummet istället för att försöka dra ut allt i vardagsrummet. De har hittat på andra lekar och har faktiskt jättekul med varandra. Redan nu har de börjat planera vilka leksaker de faktiskt inte behöver få tillbaka. Bara det viktigaste som lego och lite gosedjur står på önskelistan att få tillbaka än så länge. På fredag får de välja en sak var att ta ner, om de skött städningen av alla dessa kläder de dräller överallt. Kanske är jag en lite elak mamma, men jag står för det jag säger och jag försöker fatta beslut som faktiskt ska underlätta för mina barn. Jag är glad över att de oftast är med på noterna. Fint blev det i rummet iallafall. Och städningen tar nu  mindre än en minut!