Translate

fredag 6 september 2013

Ryggont igen

I natt hände någonting. Det smällde till i ryggen och idag har varit en horribel dag... om man jämför med en vanlig dag. Det har inte blivit ett ryggskott eller ett diskbråck ( efter två stycken vet jag hur det känns!) men ryggen känns otroligt skör. Ett felsteg och det kommer låsa sej, jag känner det. I morse undrade jag hur jag skulle klara av  att jobba en hel dag, nu massor av piller senare och med förstående elever så har det gått hyggligt bra. Jag är så in i norden trött på att ha ryggen hängande över mej hela tiden. Läkarna kan inte säga varför. Naprapaten tror att det har med min struma att göra. Han säger att så länge jag har problem med sköldkörteln så kommer problemen att återvända. Vi kan mota Olle i grind, men aldrig göra en behandling som varar över tid. Samtidigt som jag vill svära över mitt öde så slår det mej att jag är så oerhört tacksam över att jag inte är lika dålig som jag var förut. I dag kan jag träna, eller kanske inte just idag dag men ni förstår, för två år sedan kunde jag knappt sätta mej i en bil. Idag kan jag leka med mina barn men för ett tag sedan kunde jag sitta vid ett bord och pyssla med dem. Att ta emot en boll eller leka hinderbana var helt otänkbart. Så jag är tacksam ändå. Nattens knäck är en påminnelse om att jag faktiskt måste fortsätta sköta mej, inte slarva med det som är bra för mej och att det är en ständig kamp jag för. Att leva normalt med en sjuk kropp. Visst kan jag gnälla, men hade jag inte kämpat så mycket som jag gör så hade jag med största sannolikhet varit mer än dubbelt så dålig som jag är. Och jag tror också att om jag förbättrar mej ännu mer kan jag också bli bättre än vad jag är. Jag bara glömmer bort ibland att jag är tjock och har ont för att jag faktiskt är sjuk, inte för att jag är lat och omdömeslös.

Inga kommentarer: