Ömmande kropp- sen ska jag...

Jag behöver verkligen strecha. Det ska bli dagens stora uppgift. Streching. Jag vet inte om min kropp är som andras kroppar, jag hör aldrig att någon annan som ställer sej och strechar bara för att de dör om de inte gör det. Jag vaknar varje morgon med ryggvärk och rumpan är i hopdragen, axlarna helt kompakta och knappt uträtbara.

Ha ha, mina starka, vackra muskler.... under allt fett, gör ont
och behöver behandling. 

 Nu har jag dessutom tränat överkroppen en del, verkligen inte mycket, men en del och då blir det ännu tydligare. Igår körde jag
Wii Sports i 1½timme. Idag ska jag se om jag kan köra lite dans och när jag är så där lagom trött då ska jag strecha igenom hela kroppen. Det är ett helt företag att göra det. Mycket smärta och lite resultat men ändå så himla skönt. Jo, jag är tacksam för att jag har en fungerande kropp, skulle jag vara förlamad så skulle jag längta efter den här kroppen. Jag kan ju gå, rida, jobba, tänka osv. Men i hemlighet önskar jag mej en kropp som de flesta andras. En som svarar lite mer när man arbetar med den. Och kanske lite mindre ont/stel/öm. Men så är inte fallet och då får jag leva med den kropp jag har. Och idag står streching på programmet. Idag vägde jag mej på kul. Det var inte kul. Men ett litet, pytte minus iallafall. Det tar jag igen till frukost. dansa och strecha gör jag senare, efter stallet. Bobbo berättar just att han verkligen behöver få jobba lite. Ska bli kompis. En kortis innan stallet sedan lite mer efter lunch. Efter det har jag lovat skridskoåkning. Och just det, akut behov av att handla är vi idag, det får bli efter skridskorna, för jag har jag verkligen lovat ungarna. Allt för att behaga alla. Men sen SKA jag strecha......