Pluggångest

Jag mår illa. Får svårt att andas igen. Jag vill kasta saker, Får jag skrika? Tentaångesten är över mej med full kraft. Sitter ute på altan för att underlätta andningen. Spridda skurar med regn slår mot taket, tevattnet kallnar lite fortare än vanligt. Jag läser och läser och läser. Men det fastnar inte! Och hela tiden tänker jag; tänk om jag pluggar på fel saker. Tänk om det kommer pyttelite om det här och massor av nåt jag struntar i? Det här är den kursen jag fasat mest för av alla kurser jag läst. Jag har dragit på den här för jag vet att jag suger! Men nu läser jag den. Nu har jag två tentor om bara ett par dagar, ändå får tentaångesten mej att inte plugga tillräckligt. Jag sitter en stund sen måste jag släppa böckerna. Varför är jag så rädd? Jisses Christ, jag fyller 37år om ett par dagar, varför i hela världens frid är jag så rädd? Det spelar heller ingen roll hur mycket jag resonerar med mej själv. Det går inte över! Jag vill kasta böckerna, gräva ner mej. Sluta andas, ligga stilla. Om jag inte rör mej kanske ingen ser mej och då blir väl allt bra?  Jag har aldrig misslyckats på en tenta. Jag vet inte om rädslan för att kugga driver på mitt inre skenande tåg. Jag har aldrig misslyckats!  Om jag gör det nu...... så gör jag om tentan i december. What´s the deal? Problemet är nog mitt dåliga självförtroende. Om jag misslyckas nu får jag ett kvittto på att jag är så dålig som jag tror, och då kommer det vara lika svårt i december. Kuggar jag då har jag en chans till sen måste jag gå om kursen. JAG VILL INTE GÅ OM! Varför gör jag så här mot mej själ? Jag är ingen språkperson. Jag gillar inte ens språk! Jag vill dra ett täcke över mej!

Jättekul text att plugga...-inte

Det är märkligt hur känslor, irrationella känslor kan få så stor effekt på kroppen. För jag skämtar inte när jag skriver att jag får svårt att andas. Det är som ett tungt tryck över hela kroppen, magen åker hiss upp och ner och jag får den där känslan av att jag gjort något katastrofalt fel som inte kan återställas. Det liksom tickar till i mej. Kroppsliga reaktioner som stör mitt pluggande och som försätter mej i "panic-mode". Inlärning i gränsen av panikattack främjar ju inte direkt att det jag läser stannar kvar. Och även när jag kan redogöra för att avdelningar är ex avledningsmorfem som -is och funktionsmorfem som -lig, eller att spanskans betoningar är rörlig men ska avstavas på penúltima när orden slutar på vokal, n eller s, annars ligger betoningen på sista stavelsen om det inte finns ett accenttecken, som förövrigt heter tilde på spanska. Svenskans betoning däremot är mycket rörligare...... men jag vet inte reglerna för det. Jag vet bara att den är rörligare. HUR SKA JAG DÅ KUNNA JÄMGFÖRA? Dessutom ska allt redogöras på spanska. Även om jag kan det just nu, så om två timmar börjar jag röra ihop det med att bomba är oclusivo och sacaba är fricativo i bokstaven B. N;et i nada uttalas latralt medans N i antes är dential.  

Nej nu blir det lunch, sen ut med dogsen. Pluto måste aktiveras, han går och spänner på Bobbo. Någon typ av huvudträning måste han få i ösregnet som dundrar över oss nu. Annars börjar de väl bråka i kväll eller i morgon. Lilla N vill ut i skogen, så någon form av sök övning får jag göra med hundarna. Men promenaden får inte vara för lång för Plutos ben, och övningen får inte vara för svår så Pluto måste använda benet. Kanske godis sök i blåbärs riset så får Bobbo köra människosök? Jag vet inte. Det enda jag vet är att jag måste fortsätta plugga sen, att jag måste face-up mot mina demoner och lära mej även vilka tonlösa fonem i spanskan som skiljer sej från de tonlösa och tonade fonemen i svenskan. SUCK! Tre dagar kvar till första tentan!