Min Bobbo

I lördags cyklade jag med min hund. Han blev helt vild när han insåg att jag plockade fram tvåhjulingen. Jag tror nog han älskar våra cykelturer lika mycket som jag! Det blev inte så långt, men jag såg till att bli trött och få både flåsintervaller och några muskelintervaller under de dryga 6 km som vi var ute. Bobbo kan ju inte springa fullt ös hela tiden, därför blir det en hel del planerande runt de cykelturer han är med i. Om drygt en månad fyller han 11år. Still going strong. Och det är jag så glad för. Han har passerat medelåldern för en tollare och än är han vaken, alert, stark i kroppen, ser bra, hör bra.... han är en skön pensionär helt enkelt. Visst ser jag lite kräppor ibland, och varje gång han ligger för stilla på golvet snörper hjärtat till. Hans dagar är räknade, men hur många de är vet vi inte. Kanske löper vi runt i spåret även om två år, kanske simmar jag med honom sista gången i sommar. Men hur som helst så fortsätter vi att njuta av varandra, vi fortsätter vara aktiva och varje upptåg med min äldsta son skapar fina minnen jag kan bevara livet ut. Som jag älskar den hunden!

Bobbo i januari i år