Filosofi magister Åza

Jag fyllde år i måndags. Pappa ringde. Vi samtalade. Kort. Men det var ett samtal. Jag älskar att samtala, inte bara prata utan samtala. Han sa nåt som fick mej att börja fundera. Och jag funderade högt. Jag kommer inte ihåg frågan. Men jag kommer ihåg hans trygga röst. Och jag kommer ihåg mina tankar. Jag kommer ihåg mina slutsatser. Det var skönt. Det var skönt att sätta ord på det som gör ont och det som är skönt. Jag kom fram till att jag är oerhört besviken på mej själv. Jag gillar inte alla felaktiga val och alla omvägar jag har behövt att gå. Jag har känt mej misslyckad i hela mitt liv. Alltid för krånglig, för snirklig liksom. Men nu har jag blivit ett år äldre. Vad är skillnaden att vara 37år?

Vid 37års ålder är jag gift, har tre barn, är behörig lärare, har fast jobb, bil, villa och vovve. Det är inte helt fel. Kanske heller inte så imponerande i mina kretsar, men min sfär är inte hela världen. Jag växte upp i en hyreslägenhet, utan bil, i ett ensamstående hushåll där semester innebar att vi åkte till ortens badplats. När jag blev äldre byttes det mot en bostadsrätt, våld och droger. Och så fick jag åka båt med pappa. Nu åker vi på semseter till olika städer, olika länder och olika platser varje år. Inget imponerande i mina kretsar. Men min sfär är inte hela världen.  I vissas världar har jag ett liv att avundas. Jag behöver påminnas om det ibland. När jag fortsätter jakten på mer guld. Av mina prestationer är jag nog mest nöjd över att jag fått en titel. Precis som Bobbo. Filosofi magister Åza Diaz Mägi, gift och tre barn i villa. Det kändes skönt att skriva. 
Fil. mag Åza Diaz Mägi. Jag blir lite imponerad själv. Jag har presterat något. Jag är gift. Jag har mina barn. Jag har mina hundar. Jag bor i min villa. Jag är politiker och jag är pedagog. Jag är filosofi magister. Det är faktiskt något jag är stolt över. I min värld är det något att vara stolt över. Jag är riktigt glad att jag lyckades.