Pluto tränar lydnad igen

Pluto fick sitt första lydnadspass igår sen i våras när han skadade sej. Jag fick ett infall i fredags när jag såg hur pass bra han gick på sina ben. När man ser Pluto bakifrån så ser man att det opererade benet är nästan dubbelt så stort som det vänstra. Musklerna har ökat i benet, men han snedbalastar fortfarande, och ser man på hans ben tycks han ju använda det opererade benet för att avhjälpa det andra benet, som också är skadat. Just nu känns avlivning inte alls som ett alternativ. Han är pigg, glad och har massor av livsglädje. Sakta men säkert tycks han ju bli bättre. Kanske kan han användas framemot sommaren? Så jag beslutade mej för att börja träna lite, lite. I går var första passet. Vi körde positionsarbete samt apporteringen. 
Hans svaga sida har alltid varit positionen i fotgående. Små korta steg förflyttningar, hitta in med rumpan, hitta var han ska vara. Belöning. Jippiii! Belöning. Han blev helt vild av glädje, totalt euforisk. Vi körde tre apporteringar. Då blev det svårt med ingången igen. Men han höll i apporten så bra. Tuggade en gång, men annars helt stadig i munnen. Han minns och han var så glad över att bli använd igen. Vi avslutade allting med att gå in och köra dogtornadon. Han börjar tröttna på den, men godis är godis och lite med huvudbry. Trots knappt en kvarts träning så somnade han gott igår. Lite nöjdare, lite gladare. Min lilla Pluto. Och halta, det gjorde han som vanligt nu på morgonen. Varken mer eller mindre. Oren gång, samt några haltande steg när han legat en stund. Jag kände mej som hundägare igen. Jag kände igen känslan, jag kände lyckan. Bita mej i läppen att inte köra för mycket, inte köra fel. Men vi kör igen. Jihaaa!