Translate

onsdag 16 oktober 2013

London


Jag är ganska svår imponerad. Milano, inte imponerad. Visst hade vi kul, men nej, jag har efter den resan konstaterat att Italien inte är min grej. Fårup Sommarland: mycket imponerad! Halmstad, Göteborg, Gotland: kul resor men inte så imponerad direkt. Där var det mer sällskapet som var kul. Öland; inte alls min grej, även om borgen i Borgholm var ett suveränt lyckokast där vi blev djupt imponerade. Som jag skrivit förut, jag är egentligen inte så värst mycket för att göra saker som jag kan göra hemma. Och vad kan man göra i London? Resan till England handlade från början om att jag aldrig varit där. Ganska pinsamt att passerat 30 och aldrig varit i en av Europas viktigaste städer. Visst har man läst om det, sett bilder, men aldrig varit där och känt på pulsen. Jag ville dit, för att checka av listan liksom, precis som jag vill till Venedig, Barcelona, NY, Hawaii, Rom, Auswitch.  Jag, sonen och mormor åkte dit på fredags morgonen.  För första gången fick jag testa Ryan Air. Jag hade blivit varnad, hotad och fullkomligt livrädd för detta flygblag, men mormor ville verkligen åka med dem, så det gjorde vi. Förutom att det var fel färg på övre delen av stolen samt skåpen så var det helt okey. Lite högt ljud bara. Stora N var i början väldigt exalterad och tyckte att det var super coolt. Mot slutet grät han av smärta, att stiga ner med planet orsakade öronvärk av guds nåde! Stackarn! 

Något jag märkte redan första dagen är att åka buss i London passar inte en person som mej, så jag insisterade direkt att vi skulle ta tunnelbanan överallt. Min plan var inte helt genomförbar, men I LOVE  THE SUBWAY! Vi bodde i en förort längst norrut i London man kan komma, hemma hos mormors syster. 
Stora N gick helt in för sin fotografering!
Första dagen såg vi alla turistattraktioner, åt vedervärdig mat, åt fantastisk mat, gick på bio och levde London. En helt magnefik dag! Jag blev kär i stan. Dagen efter kände jag mej hemma i stan och tog bussen själv med Stora N till tunnelbanan, tog tunnelbanan in till stan, bussen till Madame Tussaud. Upptäckte att kön var tre timma, gick till Hamleys, tog tunnelbanan till Picadelly och strosade på den plats vi förälskat oss mest i. Jag kände mej hemma och samtidigt helt tagen över all vänlighet engelsmännen visade oss. Kontrasten mot Pressbyrån hemma i Sverige var helt enorm när vi kom tillbaka. Det var som att få en örfil! London imponerade på mej. Jag är glad att jag fick uppleva det med min son, jag är glad över att det var honom jag åkte dit med och inte någon av tjejerna. London passade oss. På samma sätt som Göteborg passade Lilla N och mej. I fyra dagar spenderade vi all vår tid i Englands huvudstad och det var lagom. Hemresan var lättare än dit resan. Och jag känner bara lycka i bröstet när jag tänker tillbaka på vår lilla tripp. Min första london resa, men absolut inte min sista!



Inga kommentarer: