Baksidan av min energi

Några av mina fina, bästa vänner, här på bröllopet.

Jag har världens bästa vänner. Just nu har jag inte så mycket kontakt med dem, jag orkar helt enkelt inte. Energinivåerna är på RED-ALERT, och jag måste mäkta med att existera bara. Men häromdagen ringde en av mina bästa vänner. Hon är så klok, så icke-dömande. Hon får mej alltid att landa i mjuk bomull. Istället för att dra valsen om att jag har för mycket omkring mej, att jag måste dra ner på saker och berätta för mej att jag är galen så sa hon istället,

  -Men Åza, det är det här som är baksidan av att vilja ha mycket omkring sej. Du mår inte bra av att ha för lite att göra, men då kommer bakslagen ibland, och det måste man acceptera.

Hon har så grymt rätt. Jag mår pissdåligt av att ha för lite omkring mej 8 månader om året. Men så någon månad på hösten och  någon månad eller två på våren faller jag igenom och blir trött. När jag blir trött blir jag ledsen. Men det var som vi konstaterade, min normala lycko-nivå ligger nog väldigt högt jämfört med många andras. Jag är grymt nöjd och glad över mitt liv. Men ibland kommer bakslagen. Nu är jag i ett. Och det måste man väl acceptera.....

För att inte dra ut på tröttheten och för att försöka få bort den där kalla, gastkramande handen som håller ett benhårt tag om mitt hjärta försöker jag lyda mina råd. Sova. Plugga. Äta. Motionera. I dag sov jag fyra timmar på dagen. Vi satte på Croodarna och jag fick sova på soffan omringad av mina mätta barn som sedan stötte lite på mej så jag kunde streama filmen Röjar-Ralf innan jag sov vidare. Mina barn är helt underbara att vara hemma med! Efter filmen lagade jag mat, spelade spel med barnen och sedan satte jag mej och pluggade. Tyvärr inte till tentan. Istället gjorde jag den SOL-uppgift jag skulle ha lämnat in i början på förra veckan. Del ett klar, i morgon gör jag del två. När jag satte mej här vid datorn kände jag plötsligt att lungorna slutade fungera. Det var som om de drog ihop sej. Inte så att jag fick andnöd, mer som en hjärtattack var på intågande. Jag inser såklart att det bara är smygångest som försöker äta mej. Men fenomenet var rätt intressant att studera på sej själv. Visst var det lockande att inte skriva klart texten och återgå till det sköna stadiet av att vila. Men jag vet att det skulle bara vara en temporär lösning. För att komma ur den här gyttjepölen behöver jag vila OCH beta av min uppgifter. Så jag svalde och andades tungt och började beta. Efter ett tag glömde jag bort känslan, men den finns kvar där när jag stannar upp. I morgon ska jag tenta-plugga och göra klart del 2 i SOL-uppgiften. Jag motionerade duktigt i fyra timmar i söndags, så det är väl hög tid att ta en tur i morgon igen. Två vilodagar max, annars blir jag lat och orkeslös. Just nu känns en vecka alldeles för kort tid att hinna vila upp sej på. Baksidan av att gilla för många saker. Återhämtningen blir så viktig! Jag har bokat upp en helg nu, när jag ska fira min födelsedag. Men annars ska kalendern clearas. Jag ska fortsätta vila, sova och plugga tills jag är mej själv igen.