Translate

måndag 28 oktober 2013

Frustrerad

I dag börjar mitt lov. Höstlov! I dag börjar arbetet. Mitt lov kommer bestå i arbete, arbete, arbete. Först är det ett arbete jag måste göra för en kurs vi går på jobbet - SOL- om språk i skolan. Det skulle ha varit klart förra veckan. Jag måste göra det nu. Sedan har jag två tentor nästa vecka som jag måste hårdplugga till. Utöver det har jag en hel del rättningsjobb att göra. Prov och läxor som eleverna bör få tillbaka snarast. De närmaste fem dagarna lär jag vara väldigt busy! Men för att jag ska må bra ska jag försöka ta tillvara på dagsljuset. Kanske sitta i sofforna på altanen och plugga lite? Jag ska ut och cykla och jag ska ut i skogen med Bobbo. Jag känner att jag behöver hitta mej själv igen. Jag är borttappad. Allt jag brinner för känns som en varm glöd. Jag har varit så ledsen, men nu har det gått över till uppgivenhet. Jag tror det beror på att Pluto inte blev bra efter operationen. Men jag kan inte säga att det är därför jag känner mej så...... ointresserad av allt. I går när jag knarkade Hastnet.com så frågade jag mej själv om jag verkligen, verkligen skulle orka med att ha häst... Komma hem i mörker, ut och rida i mörker, kallt, halt... mat som måste lagas, läxor som ska göras... Jag började också ifrågasätta det nya jag har börjat planera. Skulle jag verkligen vilja lägga till saker på min arbetsbörda? Ha mer att ta hand om? Varje dag, om jag så har feber eller inte, om jag så behöver sova eller vila pga tröttheten som titt som tätt väller över över mej. Ändå måste jag. Vill jag det? Det skulle innebära att jag drar ner på mitt lärarjobb. Det som jag kämpat i så många år att nå. Och nu när jag jobbar 100% så trivs jag så bra med det! Vad vill jag egentligen. Vad är det jag söker? Varför söker jag alltid? Ibland tycks jag stå så mycket närmare min far än vad det ser ut i första anblicken. Det här ständiga letandet efter nåt annat. Längtan efter något mer. Rädslan att stagnera. Suktan efter äventyret. Våran längtan och våra äventyr ser olika ut, men det är samma ekorrehjul vi fastnar i.

När jag är klar med kurserna på universitetet om ca 1- 1½år så ska jag inte plugga en enda kurs till. I allafall inte på ett bra tag! Jag måste hitta mindre arbetsbörda. Måste förändra att jag hamnar i de här situationerna när jag känner mej orkeslös, tröstlös och värdelös. Nu när jag känner efter så är det kanske kämpandet för hälsa som tar så mycket kraft ifrån mej. Jag vaknar med enorma smärtor som oftast går över efter en kvart när jag rör på mej. Jag kämpar med maten, men det visar ingenting, jag tränar även om jag är trött och ständigt förhåller jag mej till hur mycket jag behöver bygga upp och hur mycket det är som bryter ner. Det är ryggen och fötterna som är värst. Magen svullnar och irriterar varje dag, så jag måste alltid vara ett steg före, vad ska jag balanser upp och varför, varför blir jag inte bra? Att säga att jag inte gör framsteg är en lögn. Men jag skulle så gärna vilja förlora kilon, jag tror min kropp skulle må bra av det. Allt skulle inte vara en kamp hela tiden! Om jag inte går ner allt så 20-30kg skulle vara kanoners! Men det spelar ingen roll hur mycket jag kämpar, viktmässigt är det 1-2kg som är  skillnaden på vågen, ibland upp, ibland ner. Så ryggen fortsätter att bli dålig, fötterna fortsätter att värka och armarna fortsätter att domna och magen fortsätter att svullna och jag blir trött. Nu beror väl inte allt det där på min vikt, men jag tror det förvärras över att jag väger så mycket. Det sliter på kroppen!

Alla lösningar jag har innebär mer jobb. Tro nu inte att jag förväntar mej att allt ska ske gratis. Jag vet mer än väl att det är jobb som ger resultat. Men lösningen för att jag ska vara gladare är mer motion, mer promenader, mer träningar, mer djur, mer jobb. För att gå ner i vikt innebär det mer träning, mer motion, hårdare pass, mer jobb. För att jag ska klara universitetskurserna så krävs det mer plugg, mer koncentration, hårdare jobb. För att vara en bättre mamma kräver det mer närvaro, mer samvaro, flera mamma-barn aktiviteter, men jobb. Mer jobb, mer jobb, mer jobb. Ändå VET jag att det är inte mer jobb jag behöver i mitt liv. Jag behöver mer harmoni, mer vila, mer slötid.  Det går inte ihop! Samtidigt undrar jag vad är skillnaden? Skillnaden mellan nu och när jag känner total lycka och harmoni. Jag gör samma jobb, samma övningar och möter samma personer. Skillnaden ligger i hur jag tacklar och bemöter min vardag. Skillnaden ligger i hur jag hanterar mina önskningar och övningar. Varför kan jag inte hantera dagens nu så som jag gjorde för ett tag sedan. Det var mycket roligare då!

Inga kommentarer: