Det känns som jag sitter mitt i en bryttid. Att jag just nu håller på att förändra saker i mitt liv. Och det är egentligen inte ett beslut jag tagit, eller kanske är det just det? Jag beslutade mej för att göra som jag vill. Och nu sker förändringar i våra liv. Men det är inte så att jag går efter en plan för att nå något mål. Att följa planer har alltid varit raka vägen till undergången för mej. Jag går på känslan. Det har funkat för mej när jag gör nåt på kul, när jag följer impulser. Därför har aldrig livsplaner, bantningsplaner, karriärsplaner eller några som helst andra planer fungerat. När jag go with the flow så gungar livet på i behaglig flum-ride stil (åkattraktion på Lisseberg) men när jag bestämmer mej för att lyckas med nåt och sätter alla kort på att klara något, då misslyckas jag jämt. Faktiskt alltid! Jag är egentligen inte någon som läser livstilstidningar, men ibland kommer man ändå över artiklar om hur framgångsrika människor lyckats. Alla mässar om samma sak, en plan, tydligt slutmål och många delmål på vägen och framförallt belöningar vid delmålen. Jag når inte ens första delmålet, så jag får inga belöningar. Genom åren har jag lovat mej allt från smycken, resor,spa..... men inte kommit iväg på en enda sak, eller köpt ett enda belöningssmycke. Min personlighet funkar inte med planer, tydliga mål och belöningar. Jag är för impulsiv och trivs inte bra med ramar, förbud och raka motorvägar genom livet. Jag älskar att stanna till och göra ett vårskrik i skogsgläntan eller sitta och stirra på solnedgången på stigen som ledde bort från mitt mål. Jag har märkt att jag når mina drömmar när jag just är spontan, lyssnar på känslan och slutar ta stöd i andras tyckande och farhågor.
För mej var det en dröm bortom alla mål att få sitta i ett hus, i en liten by, nära badvatten med tre underbara barn, i ett trivsamt äktenskap med två hundar, djur, fast jobb med resor inbokade i en nära framtid, när jag för bara tiotal år sedan satt hungrig, utan pengar på en läkarklinik i Stockholm, med en pojkvän i en annan stad som inte ville gifta sej, skaffa barn eller bo på landet. Jag var sjuk, trasig, utblottad men aldrig ensam. Därifrån har vi följt impulserna, gjort det som känns rätt i stunden och dragit oss upp till medelklass och skapat helt andra förutsättningar för oss och för våra barn. Det är jag stolt över. Men det finns något som jag inte fått med på köpet och det är vikten och det är hälsan. Min väg mot mitt drömliv fortsätter, men gå ner i vikt gör jag inte och jag fortsätter vara sjuk och skadad i olika former. Nu försöker jag räkna ut hur mina nyvunna insikter om att go with the flow kan uppfylla mina drömmer om att minska ansenligt i vikt och bli friskare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar