Kär igen!

När jag var yngre blev jag så kär. Det var inte ögonblicklig kärlek men det var den sorten som varar hela livet. Den där som man jämför alla andra med. Han hette Gandos och han stal mitt hjärta. I början av -90-talet försvann han bort från mitt liv, eftersom det inte var jag som ägde honom. Sedan dess har jag blivit förälskad men ingen har stått sej så som Gandos gjorde. Det var något speciellt med honom. 

Pussgurkan och jag

Nu har Pepino kommit in mitt liv. Förra fredagen kom han till stallet och innan dess fick jag tillfället att möta honom hos den förra ägaren. Pepino har utan tvekan Gandos egenskaperna. Han har något som redan nu fångat mitt hjärta, även om han är så långt ifrån en arabhäst som man kan komma. Men hans läppar är så mjuka och han gillar att pussas, nästan lika mycket som jag gör. Igår stod vi och kramades i hagen en jätte lång stund. De flesta hästar jag träffat de senaste åren, förutom araberna, har blivit uttråkade och velat göra något annat. 

Även lilla Mårten skyddar åringen Zeus.

Pepino kom för en vecka sedan och även om det inte varit bråk i hagen har killarna skyddat sin fölunge Zeus mot Pepino. Rickie har jagat Pepino så några kilon har han nog tappat. 

Zeus och Pepino

Zeus däremot har varit väldigt intresserad av den stora svarta hästen. Dag för dag har Gurkan kommit allt närmare flocken och igår stod Rickie bara någon meter ifrån mej och Pepino när jag borstade på honom i hagen. Träningsvärken efter ridningen gjorde att jag avstod från att göra något speciellt, vi bara hängde ihop. Det var så himla mysigt! Under veckan har han varit en aningen stressad och uppe i varv. Inte konstigt efter att ha bytt miljö på det sättet. Men jag har mest markarbetat honom och låtit honom acklimatiserat sej. Han är lite 

Pepino på promenad

tjock, behöver banta, precis som jag men när han blåser upp sej och dansar bredvid mej kan jag inte låta bli att tycka att han är hejdundrande snygg. Han är snäll men lite bufflig. Jag har blivit över öronen förälskad i denna häst! Trodde inte det skulle hända igen, men det gjorde det! Jag önskar bara att han kunde få en riktig hästkompis i hagen. På måndag kommer Ameli tillbaka och då ska de åka och titta på Erling, en nordsvensk. Om det passar kommer han till stallet och då blir de jämt antal grabbar i killhagen. Två nykomlingar, kanske då att alla hittar sin plats i den växande flocken?