Cykla med förnuft och Pluto

Är det nåt vi inte kan klaga på så är det värmen de senaste 1½månaden. Men den ihållanden värmen har också gjort att jag inte kunnat träna eller motionera hundarna som vanligt. Bobbo har det riktigt jobbigt och hyperventilerar nästan, även nattetid. Pluto klarar sej bättre. Det enda som funkat att göra är att simma. Kanske hade jag kunnat gå lite med Pluto i skogen och köra lite sök, men jag har inte gjort det. De sista dagarna har det varit molnigt men lika vansinnigt hett. Men idag! Idag lättade det lite och termometern visar bara 27,5 grader i skuggan. Jag kände direkt på morgonen att idag var det cykelväder - och Pluto skulle med. Sen blev jag klubbad och var tvungen att vila. Men sen stack vi ut.

Vi cyklar i varierande terräng. Med pauser.

En del höjer ögonbrynen åt mej och tycker inte jag är klok som cyklar med Pluto. Eller att jag motionerar med Bobbo. När jag cyklar med hundarna och barnen är inte Pluto kopplad. Han väljer alltså helt och hållet vilket tempo han vill hålla. Just första halv kilometern brukar jag få dämpa honom men sedan faller han in i en behaglig trav som han håller, ibland går han in i galopp. Även om jag släpper på bromsgreppet i någon nerförsbacke så håller Pluto kvar i sin takt. Han vet att jag väntar på honom i slutet av backen. Vi stannar flera gånger och jag vattnar honom med vattenflaska. Det har tagit en stund innan vi fått fix på hur man dricker i en sån, men det är löst nu. Pluto tycker det är jobbigt med för många vilopauser och fortsätter gärna förbi oss om vi stannar och väntar in honom. Så suckar han om han måste stanna med oss. Han gillar bättre att hålla sin trav och jämt tempo än start och stopp. Jag stannar ändå, måste ju kolla statsusläge på min kompis! I dag cyklade vi 4,5km på 48 minuter. De finns alltså de som går fortare! Förra månaden cyklade jag och Bobbo samma sträcka på 21 minuter, dock så var det inte lika varmt då såklart. Jag anpassar farten och och pauser efter dagsform. Med det vill jag ha sagt att jag inte utsätter mina djur för några plågsamma träningspass. Det som är bra med cyklingen är att min kropp håller längre och jag får inte lika ont som när jag går. Bobbo vågar jag inte cykla med när han mår som han gör nu, men hundar är skapta att trava framåt så Pluto får motionera i naturlig gång, bara att den är rakt framåt nu, tillskillnad när vi går då han springer en bit framåt, en bit åt sidan, tillbaka till mej osv. Pluto har sina skador inne i kroppen. Det jag funnit ut är att han blir sämre av vila och mår mycket bättre på lugn och rak belastning, dvs promenader, springturer, simning mm men blir ganska snabbt öm i kroppen vid tvära kast, snabba belöningar, bus, lek och även lydnadsträning. Veterinären har poängterat flera gånger att det bästa för 

Vattnet ser väldigt grönt ut, men det är kamerans fel.
Den har tagit färg av boll o grönskan.  Egentligen
är vattnet mer brunt.

Pluto är att ha en stor muskelmassa, att han måste tränas regelbundet, gärna i oregelbunden terräng som skog osv, gärna spår, sök eller liknande och joggingturer. Jag gör mitt bästa för att göra hans liv så bra som möjligt. Jag försöker med de förutsättningar vi har i vår lytta familj att skapa livsglädje och meningsfulla uppgifter. Nu under sommaren har jag varit sämre på den andra saken, och Plutos ledsna ögon talar sitt tydliga språk. Han vill göra något vettigt, inte bara motionera. Jag lovar att hitta en menigsfull uppgift åt honom. Efter nyår när jag förhoppningsvis ( I wish) är klar med pluggandet så ska vi gå kurs igen. I vad spelar inte så stor roll, men viltspår och K9 är jag lite nyfiken på. Fram tills dess ska vi göra stallhund av honom, bibehålla musklerna han har och kanske bygga lite mer. Vi kommer vara mer i skogen när höstluften kommer som en räddare men skönare luft och vi kan träna lite sök och parkour. Så länge Pluto visar att han vill och orkar kommer jag fortsätta cykla med honom. Min filosofi är att jag har hellre en hund som dör ung men fått leva livet än en som blir 14år och har haft tråkigt hela tiden. Pluto kommer aldrig bli 14 år. Kanske blir han bara 10år men under tiden ska han få uppleva saker, känna sej meningsfull och så nöjd jag kan göra honom. Tre personer hade tillit nog att lämna över honom i min vård, Tina Krulle, Eva Münter och polisen. En krokig bana går vi och många gånger har jag trott att vi skulle behöva ge upp. Men jag går på känslan. Jag hoppas att alla de som tvivlar på mej ändå kan se att jag inte bara gör saker utan tanke.Hitintills har knutarna lösts upp och vi kan fortsätta njuta av varandra. 

Pluto vilar efter cykelturen. Han somnade som en liten stock. Träning i kroppen känns skönt!