Ny läkare, nytt försök

Mina tankar är röriga och en aning ostrukturerade. Jag kommer inte ihåg saker jag borde. Jag har ökat ett kilo i vikt i år och just nu har jag en låsning i ryggen och den gör så att nerverna löper amok och jag är hyper, och jag menar HYPER känsla för beröring. Jag har alltså ont i hela kroppen hela tiden. Jag kan dämpa det med värktabletter. Men inte få bort det. På måndag gör jag ett nytt ryck. Ny läkare, nya utredningar, nya möjligheter. Denna värld jag lever i av att ständigt kastas mellan att blotta sej, visa upp alla fulheter jag har för att sedan bli ignorerad eller bli klappad lite på huvudet och inte tagen på allvar. Det är så jävla jobbigt. Jag fasar för måndag. Jag längtar efter måndag. På det stora hela har jag ett bra liv, men när hälsan sviker är det så..... begränsande. Jag blir lite tjurig när jag har ont. Jag är väldigt fokuserad att klara av saker vilket gör att jag ignorerar andra runt mej. Jag glömmer, det mesta. Jag kommer inte vidare liksom. Men det är bara jag som är ansvarig för mitt liv och jag måste fortsätta leta efter svaren. Måste fortsätta leta efter hälsan. Men ibland måste man få krypa ihop och vila mellan dusterna. Jag hade så stora förhoppningar inför läkarbesöket i april. Men där hände INGENTING. Jag har inte ens fått provsvaren. Rädd, tveksam, hoppfull och blottad känner jag mej. Konstigt att de kan forska på stamceller, isolera dna-strukturer, genmanipulera men inte ge mej hjälp när jag har vanlig förekommande sjukdomar!