Krasch bom fyra hanar bang!

Wilma och mina tjejer gick sina egna vägar.

Vilket härligt regnväder vi haft idag. Innan frukost sparkade jag ut barn och hundar för att ta en promenad i det strila men ack så sköna regnet. Jag tycker att det här vädret är ett av de bästa hund- promenad/tränings väder. Hundarna var lyhörda, pigga men ändå lugna. Eftersom Pluto inte får gå så långt tog jag Lilla varvet fast halva vägen går i skog. Barnen lekte på vägen, de klättrade uppför bergen, lekte följa John och letade efter mobilerna i naturmaterial som vi hängde upp för några veckor sedan. Stora N tröttnade på tjejerna ett tag och började gå före på stigen. Helt uppslukad i sin egna fantasivärld. Tjejerna med Wilma i spetsen gick före mej och jag sist. Så försvann Stora N över en liten, liten knalle. Hundarna gick med honom. Tjejerna gjorde en avstickare och jag stannade till för att kolla att de ändå gick åt samma håll som oss. Så såg jag i ögonvrån, en stor svart skepnad mellan träden. En stor galopperande hund. Eva kom med fyra av sina hanar och de var framme vid mina två som var för långt ifrån mej för att jag skulle kunna gå emellan. Så krasch boom bang så hade vi sex hanhundar lösa i skogen som dundrade in i varandra. I mitten stod Stora N.

Jag har alltid undrat vad som skulle hända om båda mina hundar blev attackerade. Skulle de skydda varandra, eller skulle de ge sej på varandra? Pluto gör ingenting om han inte känner sej hotad eller beskyddar någonting. I bland när jag går i mörkret här hemma, vi har ju inga lysen alls på vägarna, det är becksvart, kan jag jag fantisera om att det kommer en varg eller en björn och korsar vägen. Hur skulle hundarna reagera då? Speciellt om en blev attackerad? Vad skulle de göra om jag blev angripen? På nåt sätt hoppas man ju att de skulle försvara mej. Även mot onda människor. Men man vet ju aldrig. De går aldrig emellan när vi bråkar i familjen. Men idag kändes det nästan som jag skulle få svar på mina frågor. Vad skulle Pluto göra om Bobbo hamna i slagsmål?

I skogen - där allt kan hända.

Tre hanhundar i storleken större än Pluto, som är störst av mina, och en liten kaxig pinscher stod nu med resta svansar och när Pluto försökte smita undan hade han två hundar efter sej. GULP! Jag vrålade. Eva vrålade. Samtidigt som vi med snabba steg närmade oss platsen. Nu var det ju bara fråga om ett 30-tal meter. Jag visste dock inte vilken hund jag skulle rikta in mej på. Bobbo, som startar bråk eller Pluto som gör stor skada OM han hamnar i bråk. Japp så kom det - demonstrationen från Bobbo. Han morrade och försökte bita Björne i kragen. Björne svepte runt. Eva var framme och röt i från. Bobbo gav upp och kom fram till mej. Jag kopplade honom snabbt. Sedan såg jag hela flocken runt Pluto. Han försökte komma fram till mej men hindrades av de stora svarta kropparna och en väldigt uppblåst pinscher. I min fantasi såg jag hur han tog upp den där lilla killen i munnen och skakade. I verkligheten satte han svansen mellan benen och flydde runt, runt med en eller två hundar efter sej. Inte så fort, men tydligt undergiven. Så vågade han inte komma hela vägen fram till mej eftersom jag med hög röst försökte avstyra alla bråk genom att vara den dominanta. Evas hundar var inte aggressiva, mer fyllda av energi och manliga.Tillslut fick Eva sina hundar att sluta jaga Pluto. Han kom till mej och alla eventuella bråk var helt avstyrda. Det hade jag väl aldrig trott!!! Vi pustade ut båda två, småpratade lite och samlade sedan ihop våra flockar och gick åt varsitt håll. I vår skog är det i stort sett bara hon och jag som hundägare som går. Möten är ovanliga men de sker ett par gånger om året. Pluto var lite stelare än vanligt på eftermiddagen. Haltade lite när han reste sej, men annars som vanligt. En riktig massageomgång så mår han säkert bättre.  Ibland undrar jag om jag målar fan på väggen när det gäller bråken. Problemet är bara att när de sker så känns det som ett svek varje gång. Jag vill inte ha en hund som reagerar med att bita någon annan. Det har blivit så eftersom han blev attackerad så många gånger som 

På hemväg - ordningen är ställd igen.

unghund. Han har sedan gjort Pluto osäkrare. Mina hundar rusar inte fram till andra hundar men svarar om andra kommer fram till dem. I dag visade de återigen att de har mer hundvett än vad jag tillskriver dem. De läser av varandras kroppsspråk, och hundarna känner redan varandra så många gånger som de träffats ofrivilligt och genom dofter. Problemet jag har är att jag inte vet när det sker. Nästa gång får de inte gå där framme med sonen. Nästa gång får de gå runt mej. Och nästa gång vet jag att mina inte bråkar först och frågar sen. Duktiga killar!