Jag är i stort behov av återhämtning. Kroppen är sjuk, hostar och är trött. Jag är liksom aldrig riktigt pigg. Känns som jag ligger ett steg efter hela tiden. Jag hinner inte med det jag behöver och vill; hem, jobb, djur, barn och man. Men ibland kan jag sätta mej tillbaka och undra när ska alla hinna med mej? Jag kan bli arg på att jag ska hinna med saker när sakerna inte hinner med mej. Huset städas, men nog sjutton gror det igen någonstans, på övervåningen, i tvättstugan, ute på tomten..... Jag behöver semester. Lägga mej på sofflocket och ta dagen som den kommer. Bara vila upp kroppen.
Nej egentligen är det inte det jag behöver..... jag behöver hitta en läkare som kan rädda mej. Jag löser inte den här problematiken själv. Men jag försöker. Jag är arg på att det inte finns läkare som är intresserade nog. Arg på att jag i så många år får gå obehandlad. Arg på att de tittar på mina fel och rycker på axlarna och säger att de inte vet vad de ska göra. Hur kan det få vara så?
Under tiden lever jag mitt liv. Under tiden försöker jag så gott jag kan. Bränner mej ibland. Men jag ger inte upp. Får bara svackor ibland. Det som irriterar mej är att jag inte är toppen på det som är jag. Jag är bara 60% av mej. Jag kan så mycket mer, men det funkar inte. Det går inte. Jag förmår inte att prestera, vara jag. Fredagkväll. Jag vill bara hem och sova. Dra täcket över huvudet, sätta på en halvbra film och somna innan förtexterna är slut. Jag längtar efter mörkret, tystnaden, ensamheten. Jag skulle vilja se framemot att ta in Pepino och gno rent hans kropp, hälsa på den nyfödda killingen, laga god mat med min man och skratta och mysa med barnen i soffan. Det är ju sånt jag tycker om. Men jag längtar inte efter det. Jag längtar efter mörker och tystnad. Sova. Sova lite till. Vila. Vila tills jag är trött på att vila. Men jag kan inte vila länge nog. Jag får aldrig nog. Så jag behöver hjälp. Hjälp att bli mej igen. Personen som vilar och blir pigg. Personen som med full kraft går in och slutför saker. Personen som längtar efter att gå ut i skogen med sin hund och inte gå på slät asfalt för det är minst jobbigt. Det här jag är nu är så inte jag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar