Idag är jag glad över att jag inte satt kvar på Pepino. Idag lekte han överenergiskt fullblod och redan efter en kvart på hästryggen kände jag att det bara var att ge upp. Allt skrämde honom, fåglar, gräs och vajande grenar. 
Så jag satte av och han fick jobba utan ryttare på ryggen. Han var spänd som en fiolsträng och ni ser ju på bilderna hur han bockar och har sej. Det positiva med dagens urladdning är att han fick jobba mycket hårdare än om jag suttit på. Han var genomsvett när vi var klara och det är ju ett positivt tecken! Pepino har svårt för att lämna gården, även när jag ridit ut med hästkompisar så istället för att skritta runt på gräsbanan tog jag med honom på promenad. Trots att han arbetat sej blöt var han lika nervig på promenaden. Här hemma pendlar han mellan två yttligheter nervig- slö. Det ska bli skönt när jag får lite 
hjälp att hitta mellanläget. Fast jag har inte bråttom. Vi tar det här halvåret till att lära känna varandra och hitta styrkor och svagheter. När jag red häromdagen gick det så otroligt mycket bättre så det lever jag på än. Även inne i boxen var han jumpig och kastade sej när något lät på andra sidan väggen. Väl ute i hagen jagade han bort Salle från hölåren och stod tjurigt och åt för sej själv. Kanske hade han haft en jobbig natt?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar