Translate

måndag 16 juni 2014

Stjärnsmällarna

Lägg till bildtext
Jag är så trött. Jag behöver sova så mycket mera. Allt jag överhuvudtaget kan skjuta upp, det skjuter jag upp. Jag skapar min egna sfär runt mej. Snart får jag återhämta mej, snart får jag ligga och läsa en tidning, ta sovmorgon, ladda batterierna. Tre arbetsdagar kvar, sen sommarlov. Jag har lovat att jag ska läsa en bok i sommar. Men framförallt behöver jag återhämtning. Vila, sova. Helt galet skulle jag vilja kalla det senaste året. Jag har knappt sett mina vänner sen vi gifte oss i augusti. Pressen på mej har varit enorm. Marcelo säger att den kommer från mej, det kanske han har rätt i. pappa gnäller att jag blir för uppslukad i det jag gör. Har han ens rätt att yttra sej? Han som varit frånvarande i allt som har med familj att göra och är totalt uppslukad av arbete? Kanske det är hans fel att jag är som jag är???? Jag håller inte med, jag är inte för uppslukad. Jag bara försöker fullfölja de åtaganden som jag tagit på mej..... som mamma, lärare, fru, människa och politiker. Men visst behöver jag hitta en bättre tidsstruktur, så jag hinner med utan att bli pressad. Därför funderar jag på att schemalägga allt pluggande och då också alla barnens aktiviteter och mitt eget tränande. Min kondis har blivit för jäklig sista månaderna. Allt stillasittande pluggande har inte alls varit bra för muskelmassa, kondis och välbefinnande. Nu kommer det bli mer träning i höst. Sommaren ska jag bara återhämta mej. Det finns stunder där jag blir rädd för karusellen jag sitter i. Samtidigt är det just här jag vill vara. För det var verkligt länge sedan jag var så tillfreds med livet som jag varit de sista åren. Ödet har kastat katastrofer över oss, men vi har knipit ihop ögonen i stormarna och fortsatt framåt. Vi har rett ut alla, en efter en och den senaste stjärnsmällen är äntligen över. Den har påverkat oss alla men samtidigt har vi fått kvitto på att vi gör rätt. Kanske är det den som knockat mej så mycket det här året? Kanske är det den som påverkat mej och mina tankar och känslor så till den milda grad att jag är helt utmattad? För den har varit närvarande varje dag, varje minut ända sedan januari.
 Handen, all smärta och bakslaget har också spelat stor roll för allmäntillståndet. Plutos skada har varit en ren punktering för mej. Så egentligen är det nog inte mina åtaganden som gjort mej så trött som jag är. Utan det är allting sammantaget. 

Två av dessa kommer snart hem till oss!
Kommer ni ihåg hur jag för ett tags sedan ville få mer balans med mer djur i min värld? Nu håller jag på att skapa den världen för mej, kycklingar är på väg hem till mej, ankorna väntar på att få klara sej utan mamma så två kan komma hit, jag letar häst men hittar inte den jag vill ha, men den kommer. Hästarna finns dock i mitt liv och hamstrarna har faktiskt varit ett lyft. Jag försöker fylla livet med glädje, så det dåliga inte riktigt får plats. Och nu har vi gemensamt puttat ut en dålig sak i vårt liv. Jag bara hoppas att det inte kommer en ny stjärnsmäll på ett par år....

1 kommentar:

Anonym sa...

Vi satte anklingar och kycklingar ihop, i ren okunskap, och kycklingarna hackade ihjäl våra anklingar på två dygn. Därmed sagt, det kan vara en god idé att hålla dem separerade tills de är stora nog att klara en sammandrabbning. de är inte direkt snälla mot varann alltid. //Kusin T