Vill inte dö från dem

Ibland kan jag översvämmas av rädsla. I kväll var en sån stund. Jag får svårt att andas och en iskyla kramar mitt hjärta till nästan stillastående. Vad händer med mina barn om jag dör? Jag vet att det skulle förändra deras liv för alltid. Min kärlek till dem är så fanatiskt, fantastiskt, underbart stor. Den får mej att tappa andan. Mina ungar betyder så gränslöst mycket, jag kan inte ens själv inse hur viktiga de är för mej. Hur kan man sätta ord på sin föräldrarkärlek? Alla tre, lika värdefulla, lika unika. Jag vill ibland skrika ut till världen att se mina ungar, ta emot dem och inse att de är de mest fantastiska varelserna i världen! Jag uppskattar varje dag jag får vara med dem och det är väldigt sällan jag vill vara utan dem. Visst vill jag ha tid att göra saker som jag vill göra. Det passar sej inte alltid att ha med sej barnen, men det händer nästan aldrig att jag önskar tid utan dem. Jag vill vara med mina barn. Vem skulle jag vara utan dem? Vi är så synkade, så väloljade. Jag har så svårt att förstå när jag får kommentarer från andra som antyder att jag skulle tycka det vore jobbigt att vara förälder. Aldrig, aldrig någonsin har jag tyckt att det varit jobbig att vara mamma. Det finns stunder jag tycker är jobbiga, som när barnen blivit utsatta av sina kamrater, eller varit sjuka, men att bli förälder är det absolut bästa jag som hänt i mitt liv. De utvecklar mej, de ger mej så mycket livslust, glädje och skratt. Jag känner mej inte ensam längre. Jag känner mej viktig. Och jag är viktig i deras liv. Därför vill jag återgärda alla känslor de ger mej. Jag vill aldrig svika dem, aldrig förråda dem och jag vill aldrig lämna dem. Jag vill inte dö från dem. Det är viktigt för mej. Att jag finns där som stöd och kärlek så länge de behöver mej. Tillsammans bygger vi våra liv. Sommarlovet är en välsignelse för då får vi vara med varandra hela tiden, utan stress, alla timmar, hela tiden. Återhämtning tillsammans. Min stolthet, mitt liv, min stora, stora kärlek, mina tre fantastiska barn.