Jag älskar att sitta med dem

Jag vet, det är inte superintressant att läsa om någons höns och ankor. Men jag kan inte låta bli att dela med mej av några få bilder och lite funderingar kring mitt nya fjäderfä-ägande.

Jag är så kär i de små liven! De ger mej ett stort leende på läpparna varje dag. Ankorna är fortfarande misstänksamma och tar inte mat från handen, men kycklingarna de känner sej odödliga och flyger, busar, hoppar upp på benen, äter från handen, de är helt enkelt en metafor på unga människor i 18-19-års åldern. Allt är möjligt, men mamma är väldigt bra att ha, speciellt om det händer något.
 Idag öppnade jag grinden för första gången, stora friheten hägrade. Ankorna låg så skönt i grästuva och vägrade flytta på sej, Tipptopp och Kringlan tog sej en ordentlig titt på utsidan av staketet, men inte för långt bort. Hundarna tittade intresserat på dem, men jag hoppas att de ska låta bli dem även när jag inte är närvarande. Tidsmässigt kräver de ca 30minuter om dagen. Jag plockar lite bajs i gården, städar huset varannan dag, fyller på vatten och mat, nattar dem, och väldigt mycket tid går åt att bara sitta med dem. Jag älskar att sitta med dem. Med sina små pickande huvuden, alla sina olika läten, sina busrusningar, Smulans djärvhet i att prova nya saker, Kakans härmande av allt Smulan gör. Och så den mäktigaste, drottningen över alla, Marabou. hon styr med järnhård hand, varnar vid faror och plockar åt sej alla godbitarna först. Hon säger till när vi får ta hennes ägg och hon basar över alla tvåbeningar både inne i huset och ute på gården. 
Jag ser framemot att gå in varje morgon och väcka dem, höra deras små kluckande till svar när jag säger godmorgon, se dem komma rusande mot mej när jag kommer i grinden på dagen och fnissa åt deras ovillighet att gå in på kvällen. De som inte förstår hur mycket glädje djuren kan ge, missar så mycket här i livet. Visst är det en del jobb, men det är ju jobbet som också är kul. Jag älskar mina ny djur. För de är mina. Barnen hjälper till lite, men det är jag som sköter dem, studerar dem och älskar dem. Hur kund jag tveka att skaffa dem? Visst är de underbart söta!