Vad är det som definierar oss till goda och dåliga människor? Vad är det i oss människor som får oss att peka ut varandra och att ogilla eller rent ut sagt hata andra? Jag har så svårt att förstå! Speciellt när människor inte är skyldiga till hemska saker. Häromdagen lekte min dotter med en äldre tjej på skolan. Jag blev så förvånad när hon berättade, för så många gånger har just samma dotter gråtit över att den äldre tjejen varit så elak och sagt taskiga saker. Ett tag var jag nästan på väg att ringa föräldrarna och försöka reda ut varför det skedde. Men jag lät bli och jobbade med mitt barn istället. Och gråten försvann. Jag frågade häromdagen hur det kom sej att de två hade lekt eftersom den andra varit så elak bara veckor tidigare.
-Men mamma det var ju för länge sedan, nu är hon ju snäll!
Tänk om vi vuxna vore lika förlåtande. Snack om att barn verkligen gör skillnad på person och handling.
Vad är det som satt igång mina tankar? Jo att SD nu lagt en motion om att registrera människor med utländsk bakgrund, inklusive om en förälder inte har svensketnisk bakgrund.
Det betyder jag
min man
mina barn
flera av mina vänner
och massor av mina elever.
Många av oss har finskt påbrå. Andra europeiskt eller amerikanskt. Jag blir så in i norden ledsen att det är det som ska räknas. Inte våra handlingar. Jag är rädd för onda människor. Jag är rädd för sjuka människor som skadar. Jag har varit skadad. Men aldrig av någon med en icke ariskt påbrå. Bara av svenskar. Av de jag känner som blivit våldtagna, misshandlade och mobbade så har alla blivit det av svenskar. Ska jag då dra slutsatsen att svenskar är onda? Vill vi försöka med det som engelsmännen en gång gjorde; skicka sina farligaste brottslingar till en ö långt härifrån? Nu är ju deras ättlingar ganska trevliga och fredliga måste jag säga!
Jag försöker göra mitt bästa att sprida mer kärlek i världen. Jag försöker att ha tolerans och förståelse för människors tillkortakommande. Själv är jag en elefant i en porslinsaffär, men en ganska snäll elefant. Mitt problem är att jag blir så fruktansvärt arg när jag blir arg. Och jag blir så enormt sårad när kalla handen sätts upp och kärleken möts av förakt. Då är det inte lätt att stå på sej. Och när jag inte förstår vet jag inte hur jag ska bemöta. Hur ska jag bemöta denna människo...förstörelse? Jag tror inte de är onda. Inte alla, men vad är de då?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar