Olydig häst

Jag älskar att komma ut till stallet, mocka lite,
sopa stallgång och pussa på hästarna. Här får
jag sinnesro och energi på samma gång.

Jag har inte riktigt varit ute ordentligt i stallet i veckan. Faktiskt har jag varit en rätt dålig i två veckor. Barn som är sjuka och vidrigt mycket med pluggandet har gjort att stallet kommit lite i kläm. När jag red förra veckan gick det sådär. Han började styra litegranna och jag kände direkt att jag satt i fel sadel, att en rädsla som är ny för mej plötsligt blommade upp och tillslut hoppade jag av och bytte häst. Jag var så otroligt frustrerad över mina reaktioner så att jag tjöt. Pepino var sej själv. Idag när jag kom ut var han explosiv. Fortfarande sej själv men lite huvudskygg och explosiv. Först tänkte jag att det var för att han inte tränats ordentligt på ett tag. Men han var inte riktigt sej själv. Det såg ut som han hade gått ner sej i ett lerhål. Benen upp till haserna och hela undersidan av magen såg badade ut i lera. Jag tvättade, borstade och gosade. Vi stod länge och kliade och kramades. 

Tillsammans. Vi här ihop på ett sätt som inte går att beskriva.
Utmanade och stimulerande men framförallt kärleksfulla vänner.

Han var lite svullen, som om han fått en spark, men jag var mer fokuserad på att prata med Pepino och försöka förstå vad det var han ville förmedla. Jag förstod inte. Sedan ringde stallägaren. Pepino hade inte alls skött sej idag. Han hade varit en olydig pojke. När två av stona hade släppts in i hagen hade han jagat dem och vägrat gett sej. Stona är små ponniesar, men jösses vad de hade sparkat honom när han jagat runt dem i leran. Det förklarade varför han var så explosiv. Varför han var så på tårna. I natt får han stå inne. Torka upp, vänta på hovslagaren och lugna sej lite. Jag hade det ändå mysigt med den svarta hästen. Vi kramades en del och han ville prata idag, fast han var inte egentligen så intresserad av samtal, mest att få vräka ur sej massor. Men det var klart han fick.  Ska bli skönt när det blir ljusare igen och jag har mindre stökigt schema så att jag kan börja rida för lite instruktörer och komma framåt. Jag tror han också längtar!