Ren kärlek

Pepino och jag

Han kom för en månad sedan. Pepino. Det var en stor omställning för honom och han har gjort sitt bästa för att ställa om. Han är bånglig, glad, så otroligt kärleksfull, lugn men med massor av power. Han är allt det jag sökt i en häst och även om vägen dit jag vill inte är spikrak så går den precis med rätt typ av utmaning för mej. Precis som med Pluto tränar jag väldigt mycket artighet. Man frågar först och gör sedan. Vill man klia med sitt stora huvud mot en människa som måste man fråga och vill man gå ut ur boxen frågar man först. Jag har gått från att ha kedja på honom till att kasta ett grimskaft runt halsen när jag ska leda honom. Alla dagar fungerar det inte, men i början gick han knappt en meter utan att köra ner huvudet för att beta gräs, så jag ser stora framsteg. Jag rider honom på gräsbanan och jag löstränar honom utan att behöva trilskas lika mycket som i början om vi ska jobba eller äta. Han älskar att löshoppa och vi tränar en hel del förtroendeövningar. Sakta börjar vi 
hitta varandra och jag kan idag säga att det ser ut som att Pepino är lycklig igen. Han går i en enorm hage med hästkompisar som tycker om honom och han tränas tre till fyra dagar i veckan. Inte för mycket, men med lite mer belastning från vecka till vecka. Jag älskar hans stora läppar och den sametslena pälsen. Manen har börjat växa och blir längre och längre och magen börjar bli mindre. Jag kan stå hur länge som helst med ansiktet mot hans stora kropp och armarna runt hans hals eller mage. Han tycker om att bli kliad på mulen och han älskar godiset jag köpt i form av pellets som smakar äpple och kanel. Han älskar helt enkelt att äta. Ibland får jag känslan av att han tänker på sitt gamla hem och jag har frågat honom om han längtar tillbaka. Numera säger han nej, men han tänker ändå ibland på de som fanns i hans liv förut.

Zeus diggar sin nya lekkamrat.

 Pepino och Zeus har hittat varandra. De busar, biter, jagar och kramas. 

Lilla N vid grinden med Pepino.
Hon har lett ut honom efter träning.

Mina barn älskar också att hålla på med Pepino. Även om han med sina stora hovar inte ens märker när han ställer sej på deras små fötter. Han är ingen godmodig kille, för det finns mycket vilja och det finns malla i honom och det uppskattar jag så mycket. Men ändå är han så otroligt snäll. Varje gång mina fingrar känner längs hans grova kropp förundras jag över hur skön han är att ta på. Hur mjuk manen är, hur försiktig han är med sina läppar och hur gott han luktar. Att sitta på Pepino är en upplevelse. Hans trav är så fantastiskt skön. Jag föredrar 

Han står i Geishas box när vi är inne.

att sitta i traven, för det är så bekvämt och galoppen var skön och gungande. Vi tar det fortfarande långsamt. Vi lär känna varandra. Han står i Geishas box när han är i stallet. Jag tror hon hade tyckt om Pepino. Det jag känner för honom är ren kärlek. Min tur, min lycka, den svarta Gurkan!