Jobb

Jag sitter på jobbet. Klockan är snart tio på kvällen, vad gör jag här liksom? Alla andra har gått hem. Det är jag och datorn. Jo jag pimmar, Låter underligt och jag vet inte om det är underligt eller nyttigt. PIM är ett program som skolverket har för att lära lärare att bli bättre på datorer. Vi ska alltså filma mer, gör fler bildspel osv och sedan göra det till lite roliga produkter. Jag har haft en film kvar att göra och i närmare tre timmar har jag varit klar, men inte fått mikrofonen på datorn att fungera. Tre timmar!!!! Man kan bli galen för mindre. Men nu så, nu har jag fått till det. Jag har mejlat in filmen och jag hoppas den blir godkänd för på tisdag är det examination för alla som är klara. Och jag skulle hemskans gärna vilja vara med på den. För som det ser ut så blir jag kvar här.

Jag har fått jobb. Jag får stanna kvar på min arbetsplats och idag tackade jag ja till det erbjudandet. Tjänsten ser inte riktigt ut som jag tänkt mej. Men inget i min profession gör det. Aldrig i livet trodde jag att jag skulle bli språkfröken! Men nu är jag det och trivs underbart med det. Nu ska jag dessutom arbeta på två olika skolor, så lite körigt kommer det att bli. Men både där jag är nu och där jag också kommer att arbeta verkar det vara jättebra. Så jag tutar och kör! Jag ska få stanna! Märklig känsla!

Mina elever jublade och kastade sej runt halsen så jag slog i backen. En av mina kollegor klappade händer av förtjusning ( en sa absolut ingenting...) och cheferna.... ja deras reaktioner är oförglömliga.Så visst känner jag mej önskad. Och den känslan är riktigt, riktigt bra! Riktigt bra. Jag kan gå på sommarlov i lugn och ro. Det är också en av anledningarna till att jag vill bli klar med PIM. Då behöver jag inte tänka mer på det. Jag har gjort utbildningen och när jag börjar i höst kan jag koncentrera mej på  mitt jobb och min fortsatta utbildning på universitetet. För där är jag ju inte klar. Kurserna fortsätter till hösten. Håll i hatten!