Hästsommar

Jag hade ett mål denna sommar, att starta min häst i någon form av tävling. Jag lade de tankarna på is när jag kände att jag tappade förtroendet för honom. Istället har målet blivit att vi ska hitta tillbaka till hans harmoniska jag igen. Där vi jobbar som en enhet och där jag kan lita på honom och där jag inte pushar honom för hårt. Det har tagit sin tid. Vi är inte riktigt framme. Men när vi red ut på en klättertur häromdagen struntade jag i att sätt på inspänningstyglarna för första gången sedan i våras. Jag har haft dem som stödhjul eftersom han inte bockar med dem.


Jag har inte tränat program med honom på länge. Istället har det blivit skogsturer, travsträckor och klätterturer. För varje liten delseger har det känts som jag vunnit en miljon kronor. När hans svettiga kropp kämpat uppför en backe eller när han med svingande steg på lång tygel skrittat hemåt med pigga, glada öron framåt. Då är jag på toppen av världen. Han är min älskade häst som utmanar mej, ger inte riktigt det jag kanske drömt om, men det jag tror jag behöver. Han har en personlighet som jag aldrig tröttnar på och en acceptans som förundrar mej.



Nu kan jag så smått börja drömma igen. Vad vill jag hitta på med min älskade häst. vad skulle jag vilja testa? Finns möjligheten ska jag faktiskt se om det finns möjlighet att åka på några WE- clinics, träna lite dressyr och kanske satsa mot målet att en gång starta en debutklass i WE. Jag drömmer också om att starta en pay-n-jump. Att hoppa med min koloss till häst, bara på kul. Han älskar att hoppa, men vi behöver en ridbana att träna på, hinder att hoppa över. Men som Benny sa häromdagen; -Det finns alltid en anledning att slippa träna- och då är inte viljan så stor att komma vidare.
 Och det har han ju så rätt i. Mitt största hinder, som jag ser, är att vi inte har en transport. Så då får jag väl skaffa kosing och köpa en. Just nu dock njuter jag av en hästsommar, där jag rider ut med mina barn på äventyr och upptäcksfärder med min älskade, fantastiska häst.