Kommer fortfarande ihåg den där känslan när han låg i min famn det första dygnet.
Jag var häpen.
Jag var hänförd.
Idag är Stora N min son. En mammagris som är på pricken lik sin far. Jag är så stolt över att få vara mamma till honom. I ett decennium har han funnits i mitt liv. Det har gått så fort, men ändå känns det som livet började när han kom. Hur var det innan? Jag firar att jag varit mamma i 10 år lika mycket som vi firar hans födelsedag. Min son, mitt mirakel, mitt första barn. Älskad ända från de svarta, smutsiga tånaglarna till det kortklippta vax-friserade hårspetsarna. Större fötter än mej. Större huvud än mej. Bättre på matte än mej, snart lika lång som jag. Han är här nu. Sovandes några meter från datorn. 10år. Undra om han sover några meter ifrån mej om 10år till? Min underbara unge. Han är magisk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar