Plugg, mat, sömn, motion

En hel helg har gått. Jag kan inte direkt påstå att jag lever i en pluggbubbla, för hela existensen går ut på att hitta balansen mellan när jag faktiskt lär mej nåt och när allt geggar ihop till en sörja. Men pluggat har jag gjort. Allt jag har gjort harfaktiskt handlat om att se till att min inlärning ska vara så optimal som möjligt i min sönder sargade hjärna. Promenaderna med hundarna har varit väl uträknade, mat, sömn likaså. Jag har legat och gråtit i Marcelos famn när pressen varit för stor, så att jag kunnat gå vidare och fortsätta plugga. Städningen har uteblivit men två maskiner tvätt har jag lyckats med. Thats it. Inget mer har hänt. Plugg, mat, sömn, motion, bryt ihop, plugg, mat, sömn, kärlek, plugg, motion, mat, sömn, tvätt, plugg. Egentligen är det inte hela världen om jag misslyckas, för det är ok att misslyckas. Men jag känner att jag orkar inte plugga och jobba i denna hets så länge till och jag har minst ett år till. Misslyckas jag så har jag två år till. Jag vill bli klar så att det är över. Därför känner jag pressen. När hjärnan heller inte vill samarbeta, utan glömmer allt efter tre timmar så blir det ju inte enklare. Och jag vet att det är tecken på stress och utmattning, därför vill jag förkorta plågandet. Och nej att inte göra klart skolan är inte ett alternativ. Nu är klockan tio på kvällen och mat-och sovklockan meddelar att det är dags att sova. I morgon jobb, hämta barn, plugg, motion, mat, plugg, sova. Så är det nån som undrar vad jag gör så kan ni nu gissa....