Nyår i Halmstad

Dans med stora tjejerna - häftigt tyckte alla tre, mina små.

Det blev dans på nyår. Kalkon och god mat. Jag drack mitt älskade Amarulla. Mums. Supergott. Nästan synd att det är alkohol i, annars skulle man kunna dricka det varje vecka. Raketer och smällare hör liksom till nyåret och vi skålade i Champis när klockan slog 2014 i skenet av röda och gröna fyrverkerier. Vi kramades. Familjen. Sedan var det rätt lugnt. Vi pratade och hade det trevligt, såg på en film och ramlade i säng nångång efter två tiden. Bobbo bodde inne på toaletten i mörkret. Men han har tagit nyåret rätt okey. Tyvärr tror jag hans osäkerhet smittade av sej på Pluto i år. Pluto fattar inte riktigt vad det är man ska vara rädd för, men lite räddare var han. Han tar efter Bobbo. 

Jag som har en skotträdd hund borde väl vara emot alla smällare, men jag tycker faktiskt att det är rätt mysigt. Däremot har jag inte förstått grejen med att smälla i flera veckor. Fyra i väg era raketer nånstans mellan halv tolv och ett på natten, men låt bli sen. Nu börjar en period med många veckor när när Bobbo alltid kommer att få stanna hemma. Varje gång vi ska åka någonstans kommer han att se dörren stängas och han är på ena sidan och vi på andra. Samma sak varje år. Till och med i grannbyn smäller de i flera veckor. Jag tycker synd om honom men det är med synd om Bobbo när han blir utsatt för ljudet. 

Vi firade nyåret i Halmstad hos kusiner och sysslingar. Men redan dagen efter fick vi rycket och packade ihop oss och  åkte hem.  Och när vi satt i min bil, tre barn, två hundar, Marcelo vid ratten jag bredvid och barnen som lekte och 

Vår familj på väg. Alla sju.

sjöng därbak så blev jag lite förundrad över att jag nu satt i en schablonbild av familj. Den som man så gärna visar på film. Jag satt där på riktigt. På väg, på resa. Kunde inte låta bli att fota så att känslan fanns bevarad. Jag älskar vardagligheter som blir stunder av lycka att se tillbaka på. Minnen. Våra minnen.
 Vi hälsade på familjen här hemma innan vi äntligen, äntligen fick komma hem. Borta bra men jisses vad skönt det är att komma hem! Jag älskar hemma! Marcelo och jag lade ungarna, tog fram en flaska skumpa, fetaost och choklad. Vi satt i varandras famn och skålade, tittade på film och hade vuxenmys. Vår kärlek manifesterades och återigen fnittrade vi av lycka över att vi är gifta. Helt otroligt. Så häftigt! Jag är så vansinnigt kär i min man. Jag 

Skumpa, tända ljus, vuxenmys med min man. Min!

är så vansinnigt lycklig över vår familj. Och även om barnen gick och lade sej somnade de inte. Och när Lilla N ropade - mamma för femtiofjärde gången från sängen så sa jag orden högt som jag tänkte varje gång hon sa mamma: - JAG ÄLSKAR DET ORDET.
Jo,jag älskar att någon kallar mej för mamma. Jag är någons mamma, någons fru. Jag har ett sammanhang, jag har en tillhörighet. Min familj. Jag tillhör nu. Jag som varit ensam så länge blir aldrig mätt på den känslan. Jag tillhör!