Förbereder ett steg

Nu skulle jag ju sova. Men jag fastnade med paddan.  Det började egentligen med att jag har ett barn som inte riktigt, riktigt är nöjd med sina träningar. Jag har fått för mej att friidrott is da shit. Så leta klubbar, träningstider mm. Hittade orientering, som ett annat av barnen vill börja med. Kolla upp det. Sen fungerar inte riktigt judoträningarna. Många timmar och inte speciellt entusiastiska barn. Så där någonstans började jag kolla upp andra kampsportträningar. Karate var inte deras grej. Då kom de gamla Kung-fu känslorna in i kroppen på mej. Jag vill med!  Jag vill börja träna igen. Men vilka alternativ har jag när jag har så pass ont som jag har?  Och när ska jag få tiden med så mycket att göra varje vecka? Det är cirkus fyra dagar i veckan, konståkning, dans och hästar. Men jag fastnade på nätet. Träningar och tider. Så nu har jag skickat en förfrågning. Nu får vi se. Om jag får plats. Om jag klarar det med min onda rygg, brutna händer, värkande muskelinflammationer. Än sjunger the fat lady. 2016 blir början på en smärtsam tid, har jag beslutat. Hela året ska göra ont. I både kroppen och i alla gamla vanor-tarmen. Nytt, nytt, nytt. Nytt gör ont. Men som ayurvedan säger det gör ondast i andetaget mellan två steg, då du är i ett tomrum och lämnar det gamla och innan det nya blivit färdigt. Just nu står jag på mitt trygga steg, har beslutat mej för att ta ett nytt men inte påbörjat lyftet med foten än. När 2018 kommer så ska jag flyga! Banne med mej jag ska faktiskt flyga!

Vi är i fred, men sårade...

Jag är inne i ett skov. Jag har det inte bra. Jag är hormonell just nu. Trött. Irriterad. Har ont. Jag tar slut. Det går inte förklara tröttheten som väller över mej. Inte ens när jag mår bättre kan jag riktigt förstå hur illa det kan vara ibland. Nu är det ibland.

Jag har slutat deala med kroppen. Jag har slutat försöka sluta avtal. Jag är inte ens arg när det inte går längre. Jag vet att det är så här jag lever. Varför skulle det inte hända mej? Det händer så mycket hemskt många andra, varför ska jag inte få min del? Mina dåliga perioder påminner mej om hur mycket värre allt faktiskt kan bli. Jag har ett bra liv. Jag har det bra. Men jag kan inte leva så här. Det är inget liv. Visst är familjen bra och utan dem har jag inget liv, men utan hälsan finns inget kvar. Ingen energi att uppskatta, ingen ork att göra det roliga, inget kvar att ge dem man älskar. Jag har beställt tid hos läkare igen. Ännu en. En ny. För de gamla som var bra, de stannar ju inte kvar. Byts ut. Sedan börjar jag om. Igen. Alla tvivlande blickar. Rycken på axlarna. Mina tårar, min svaghet. Men jag får inte ge upp. Min kropp är inte frisk och jag fixar inte att göra den frisk på bara vilja och glädje. Den är trasigare än så. Jag föraktar svagheten jag bär. Extra kilona jag har men jag älskar mej själv. Trots allt har jag slutit fred med kroppen. Vi för inte en kamp mot varandra längre. Vi lever i symbios och vi väljer att försöka vara snälla mot varandra. Jämka lite. Jag behöver ta hand om mitt slott. Ge den lite extra pushning på vägen, komma med uppmuntrande ord en heja ramsa eller två. Så att hon står ut tills den rätta läkaren slutar lägga huvudet på sned och rycka på axlarna och istället hjälper min kämpande kropp att överleva natten. Så imorgon ska jag hitta på en ny ramsa. I morgon ska jag ta hjälp av de som kan mer än jag, hålla kroppen i någerlunda skick tills jag kan få hjälp på riktigt. Vad det är som är fel????? Det kan ingen förklara....... Så det är jag och kroppen som håller varandra ihand, sluter fred och försöker hjälpa varandra.

 

Väggen har väntat 15år, den får vänta att tag till.

Kroppen är nere i en svacka. Jag behöver sova och sova och sova. Men jag kan inte. Jag har cravings, öronen blossar igen, muskelinflammationer blossar runt i diverse delar av kroppen och jag har utslag i hela hårbotten. Jag har försökt att lyssna på kroppen och lyda dess vilja men det har inte gett så bra resultat. Det har inte ens varit särskilt kul och avslappnande att åka till stallet, för det enda jag har önskat är att få åka hem och sova. Så två dagar den här veckan stannade jag hemma och lade mej på sängen efter jobbet. Så klart resulterade det i att jag slocknade som en liten bäbis och sov som i koma. Men efter det har det faktiskt varit lite bättre. Det gjorde jag nästan varje dag i somras - sov middag! Det är rätt många runt mej som är på väg in i väggen. Det är skrämmande tycker jag. Och eftersom så många är på mej, och har varit de senaste 15åren om att jag är på väg in jag med så är det klart att man tänker till. Men jag tror att det är väldigt stor skillnad på att ha mycket att göra och vara stressad.

Vid något tillfälle läste jag om att forskarna kommit fram till att det är inte stressen i sej som är farlig utan det är när man aldrig återhämtar sej som det blir tokigt. Jag är världsbäst på återhämtning! Eftersom jag har en sjuk kropp och jag hatar att vara sjuk måste jag hela tiden balansera så att jag håller mej frisk i kropp och själ så gott det går. Lyssnar jag inte på signalerna tar det stopp och då kraschar kroppen och jag bli sängliggandes. Ligger jag i sängen blir jag invalid pga ryggen. Därför får det inte gå så långt. Så visst har jag späckat schema men jag kan också lägga mej och sova och strunta i alla måsten. Jag kan ta helger utan att städa och springa på alla aktiviteter och glo på film flera timmar i sträck. När jag planerar mina dagar planerar jag även in vila. Därför tror jag att jag har så svårt att förstå när folk säger att de inte kan stressa ner, att de inte kan låta saker vara. För det är klart att det är ett aktivt val. Jag var väldigt stressad ett tag. Inre stress. Då bestämde jag mej för att sluta vara stressad. Jag kommer i håg så väl hur jag ett halvår senare satt hemma i vid köksbordet hemma hos Kristin och nästan skrek ut min förtvivlan över att jag stressade fast jag inte visste varför, att jag inte kunde bli av med den. Hon lade sitt huvud på sned och sa att hon visste hur det kändes. Sen tittade hon mej djupt i ögonen, hon har fantastiska ögon, och så sa hon -Det är svårt, men du kan.
Det är klart jag kan! Och det var klart att det gick. Men den gången var det extra svårt. Idag kände jag en släng av den  där inre stressen, i morse. Och vad konstigt det kändes att liksom se sej själv utifrån.Vilken annorlunda människa jag blev. Vad ful jag var med de där vilda ögonen, spända käken, maniska rörelserna och gälla rösten. Det var nästan så jag började skratta mitt i eländet. Det tog mej en timme att släppa stressen. 

Min trasiga kropp kan jag inte heala själv. Mina skov kan jag inte förhindra. Men det betyder inte att jag är på väg in i någon vägg. Tvärtom. Jag är faktiskt väldigt snäll mot mej själv. Jag hoppas du också är det mot dej.

Trött och annat.

Jag vet att jag nämnt det förut men jag är så otroligt trött. Och det har jag varit hela den här julledigheten. Idag finns det så mycket jag måste/borde/vill göra. Men energin finns inte där. Jag är helt slut. Det är dessutom så jobbigt att vara så här trött! Det liksom tar på krafterna att vara trött. Helt sinnesförvirrat! Och jag har tänkt hela dagen; snart ska jag gå en promenad med Bobbo, då blir jag piggare, eller, om en timme åker jag till stallet, då vet jag att jag blir piggare. Men så orkar jag knappt resa huvudet från kudden och jag kan inte sluta gäspa. Herre jösses, hur ska det bli när jag börjar jobba igen????

Vi har fått en ny häst till stallet Aaron. Välkommen tycks ju alla säga....eller? 

Pepino jagar iväg en bockande Aaron.

Igår var jag och hälsade på en vän. Första gången på över ett år jag åker hem till min kompis på ett planerat besök. 

Molly och Bobbo

Molly och Bobbo lekte inte direkt med varandra men det var ett kärt återseende i början. Sedan struntade de i varann. Jag och Jonna struntade inte i varandra och det var så skönt att få ett par timmar och ta igen allt som hänt sedan sist. Behöver tanka mera..... men hur ska det gå när jag är så trött????????? GÅ ÖVER NU!

Första sommarlovsdagen

Idag börjar mitt sommarlov. Nu har jag äntligen semester! På ett plan har livet verkligen gått min väg det senaste året. På jobb fronten har det varit kanon, pluggmässigt har det varit katastrof. Familjemässigt har det varit kärleksfullt och harmoniskt men utanför-skiten, som kommer fast man inte vill, har varit vedervärdig. Min hjärna tog semester för några veckor sedan vilket har gjort att jag vandrat omkring som en förvirrad gumma och känt att jag inte fattat någonting. Som jag har längtat till denna dag, denna första sommarlovsdagen. Som jag har planerat att sova! Och nu är jag här. Första dagen på den stora återhämtningen. Jag sov länge i morse och nu har vi ätit frukost och gjort oss i ordning, nu är jag uttråkad! Nu vill jag att det ska hända något! Det regnar ute så cykeltur får vänta, vi har precis ätit så obligatoriska glassfesten i stan är inte lockande just nu, vad ska vi göra då? Jag kände direkt att nu måste jag börja göra en plan för sommaren, saker vi vill göra och kan göra, sen får vi ta dagen som den kommer. För är det något jag INTE vill idag, så är det alla måste-sakerna. Uppsatsen jag lämnat in men hade en del språkliga fel måste rättas, jag behöver verkligen städa, klippa gräsmattan, storhandla, men vem vill göra det första dagen? Inte jag iallafall. Så istället sitter jag stelt och passivt och undrar när jag kan börja göra alla roliga sakerna.....

Energi på Blocket

På Blocket tycks man kunna köpa det mesta, men när jag slog på ork och energi fick jag upp det här. Inte riktigt vad jag tänkt mej....

Idag 12:48

Kaffepaket Nespresso + kapslar och låda OBS

1 400:-

Husgeråd & Vitvaror, Stockholm

Idag 12:47

HaloSaver ECO - ersätter glödlampor

19:-

FMöbler & Heminredning, Stockholm

Idag 12:34

Fönster13/15

1 500:-

Bygg & Trädgård, Gävleborg

Idag 12:25

Elinchrom RX300 blixt & paraplypaket +Xtillbh

10 000:-

Ljud & Bild, Stockholm

Back to vardag

Begravningen var igår. Jag sitter vid fel dator så jag har inte bilderna, så själva begravningen återkommer jag till i morgon eller nåt. I dag var jag på jobbet. Känns som jag varit borta en evighet, ändå var det bara fem dagar. Men precis som när jag jobbade förra gången är det oerhört många borta i personalen. Jag undrar om ens hälften var där.... Det blir ett evigt pysslande med lektioner och annat. Det tar energi. Men jag gillar jobbet.
 Och jag gillar att plugga. Nu ska jag kasta mej över en bok jag inte vet någonting om. Kan inget om varken författaren eller boken. Att plugga spanska är både bäst och kolera. Roligt när jag hinner med det och ganska pressande när tiden försvinner iväg. Jag fattade inte mycket av det jag läste förra veckan. Allt var bara blint kaos, och urstressad hjärna. Jag ligger efter sedan veckan innan, då det blev så lite sömn. Min plan är att sitta minst en timme de här dagarna när jag har massor att göra, för att jag ska stressa av lite när jag har mer tid. Måste ju ta i kapp det som jag missat.

Jag har så många planer vad jag ska göra när jag kommer hem. Jag ska promenera med hundarna, jag ska plugga en timme, kanske köra Wii 45 minuter, pyssla med tjejerna och hjälpa sonen med läxorna. Samtidigt var jag idag sugen på att göra en kötträtt med avocado, mystiskt recept men verkar gott. Jo, tanken är ju bra. 

Jo jag är trött.... känslomässigt, med
gluten i tarmen o mycket jobb.
Finns många orsaker att skylla på....

Men så efter ungarnas aktivitet faller energin. Motorstopp. Istället blev det Max-hamburgare, en tur på tomten för hundarna men lite plugg ska jag få till nu efter jag bloggat. Sonen sitter i köket och gör läxor medan jag pluggar i sovrummet. Döttrarna leker med sina pärlplattor utan en kärleksfull hand från sin mor. Och så här är det varje kväll. Jag är slut, färdig. Trött, så otroligt trött. Jag får inte till det där lilla extra, det viktiga, det som egentligen betyder något, det där som är själva livet. Jag har energin till de basala behoven, dra in pengar till föda och hem, dra in föda i hemmet ( handla), laga mat, tvätta och inte så mycket mer. Sen är det slut. Stopp.

Tung Tisdag

Tisdagar är inte min favorit dag längre. Sista lektionen på jobbet är alltid ett stort kaos. Det betyder att jag går hem helt slut i huvudet och hämtar barn, åker iväg på aktivitet, kommer hem lagar mat och behöver aktivera hundar på det. Det är inte så att jag är ledsen efter ett par timmar, mer slutkörd, uppe i varv och lite smått förvirrad samtidigt. Weird!

I dag kom Bobo och hjälpte mej med datorn som fått spelet och kuckiluckar på de mest enerverande sätten. Han var snäll och satte plåster och körde hot metoden på datorn. Efter flera timmar så sa han att han att min dator behövde komma på överlevnadsläger hemma hos honom. Så nu får kukickandet sina fiskar varma! Jag skockar förnöjt och är oerhört tacksam att det finns människor, fina människor, runt mej som kan fixa med sånt som jag är riktigt, riktigt usel på! Tack snälla Bobo! Min favorit är ju min stationära. Jag gillar stationärt även om jag lärt mej leva med bärbara. Nu ska jag surfa runt lite innan sängdags. I morgon väntar plugg, för jag har väl nämnt att jag ska börja ha fysiklektioner? Det var länge sedan jag läste fysik. Behöver bättra på kunskapen lite innan jag lär ut till mina elever på måndag!

Tjillivippen!

Arbetsmorgon.

Klockan ringer. Orkar inte, snozar. Klockan ringer igen. De tär mörkt ute, bara fem minuter till. En spark i magen, försöker vrida dottern så hon inte ligger på tvären i sängen. Misslyckas. Orkar inte. Klockan ringer. Okey börjar vakna, men snozar igen. Det är verkligen mörkt ute. Klockan ringer, beräknar att jag kan sova tio minuter till, hinner ändå. Klockan ringer, nej nu är det dags att vakna, öppnar ögonen, de ramlar ihop igen. Försöker på nytt. Klockjäveln ringer igen. Sluta tjata, jag vet! Ännu en spark, men den här gången på kinden. Jag vänder mej om. Pluto sträcker på sej. Nej dags at hoppa i duschen. En ny arbetsvecka har börjat!

Stillhet

   Det är tomt och tyst i mitt huvud. Jag vill krypa in i min kokong. Vill ha tystnad. Stänga ut ljuden. Börjar drömma om att åka till en stuga vid havet. Gå i myskläder, ta med kameran och Bobbo. Gärna en stenstrand. Känna vinden blåsa i ansiktet. Dricka varmt te. Titta på film. Stänga av livet en stund. Inte svara i telefonen. Meditera. Läsa en bok. Jag vill gå promenader, små upptäcktsfärder. Handla i en liten lanthandel, tända några ljus. Ha stillhet. Min själ vill ha stillhet.

 

 

Men för att slippa åka bort så kan jag faktiskt göra samma sak här hemma. Jag kan sätta Marcelo på att ansvara för barnen sedan kan jag ligga och glo på film, ta en promenad längs med sjökanten, ta på mej en varm tröja, tända brasan. Tillsammans med Marcelo kan jag drick varmt te. Jag bor på en fantastisk plats här på jorden. Allt jag behöver finns här. Inte behöver jag lämna mitt hem för att få allt det där jag vill ha. Jag kan ha det här. Och kanske är det just det jag behöver lära 

mej, nej inte lära mej, påminna mej om, det jag behöver finns här. Just där jag är. Varför åka bort när harmonin finns där jag är. Vinden blåser lika friskt här. Dessutom finns de jag älskar mest av alla just på den här platsen. Hur kommer det sej att man tror att det ska bli bättre för att man reser bort? Märkligt det där. Hemma borde väl vara bästa platsen?

Jag är sååå trött!

Funderar på vitaminer, multivitaminer, mer träning, mindre träning. Jag klarar av mestadels av dagen. Men kroppen kräver så mycket vila. Och ännu mera vila. Jag fattar inte vad som är på g. Kan det bero på den hormonchock som kroppen går igenom nu? Eller är det för att det är höst? Mittimellan N är också megatrött och sover på förskolan nästan varje dag. Jag gäspar. Idag orkade jag inte träna hundarna, fast jag vet att tiden tickar. Bara några dagar kvar nu... Men energin fanns inte idag. Jag är så trött. Men har svårt att somna. Dålig kombo....

Vaken?

Åhh så vidrigt det var att vakna idag... eller vem försöker jag lura? Jag har inte vaknat än. Visst har jag fått i mej frukost och skjutsat Stora N till bussen ( hmmm, jo jag vet....men jag vaknade försent för att vi skulle hinna gå) och jag går inte omkring naken. Men jag vet inte om jag skulle kalla mitt tillstånd vaken..... Jag har en känsla av att vi kommer sent till dagis idag.....

Oj så trött!

I dag är jag otroligt trött! Drömde för en kort stund om morgondagen , lördag, när jag skulle få sova lite längre... sen kom jag på att vi antagligen åker till Stockholm för att tävla. Så det blir tiiiidigt imorrn med! PUST. Då planerade jag tidig kväll, tills jag kom på att jag måste utvärdera o träna Pluto för att se om han pallar med morgondagen.....SUCK! Men kul grejer är det, men trött är jag i allafall!

Siesta

I morse hoppade jag upp, pigg som tuppen. Jag började dagen med en powerwalk med hundarna, tömde diskmaskinen, gjorde frukost, plockade undan i huset, kollade om det kommit in några 
nya lediga jobb. När solen strålade som mest gick vi ner till sjön en sväng,alltid lika uppskattat! Sedan när vi kom hem fixade jag med födelsedagspresenter till min snart-väldigt-gamla sambo. Sedan blev det lunch och lite vuxen-fix. Nu är tanken 
att jag skulle träna hundarna. Men energin är slut. Jag sitter och glor på datorn och önskar att jag kunde få sova en stund. Men då får jag dåligt samvete för allt som jag borde göra. Så istället gör jag...ingenting.


Jag har märkt att jag behöver lite siesta en timme eller två på dagen. Jag som alltid kört på tills alla göromål är klara och sen tagit en paus. Nu har jag  märkt att jag måste ta ett andningsbreake mitt i. Gör jag det orkar jag en sväng till sen och är på glatt humör.Men då blir det sent på kvällen..... Trots att jag VET att det funkar, så är jag jätte skraj varje gång jag ger mej själv lov att vila, rädd för att jag inte ska få mer gjort på hela dagen... Så fånig jag är! Men nu ska jag ta en liten paus. Regnet har kommit hit, Stora N spelar Playstation och flickorna leker hund. Sedan när jag piggnar till ska jag laga mat och träna hundar. Mina hundar. Och jag ska ta en längre kvällspromenad. Och är jag riktigt pigg ska jag träna till Wii när alla har somnat!

Sova tidigt

I dag besökte jag min underbara Jonna-vän. Där spenderade jag tre timmar innan det blev lite handling och hemfärd. Som ni förstått är jag i stort behov av återhämtning och tänkte på alla måsten med matlagning osv när jag kom hem. Men jag hade tur. Min andra sambo, Patte, stod och lagade mat när jag klev innanför dörren. UNDERBART! Han diskade också. Det här med att ha två karlar i hushållet är inte alltid helt fel. Barnvakteri, matlagning, hjälp till att koppla saker och bära tungt.... jo, det har sina fördelar att vara flera vuxna! Så efter maten slängde jag mej i bingen. Trots att klockan bara var strax efter sju. Jag tänkte somna till lite svtplay. program som jag missat. Sedan kom Lilla N och lade sej hos mej. Sedan kom Mittimellan N och lade sej bakom mej. Minsta somnade gott. Jag gäspade, tårarna rann men somnade de gjorde jag inte. Stora N kom in. Och som han babblade. Det gick inte att få tyst på honom mer än ett par sekunder när han hämtade andan. Tillslut fick han med sej sin syster  och de började träna på att stå i 90grader, precis som i Mästarnas mästare, som vi tittade på. Och jag, ja jag kunde än mindre vila eller somna. Så nu sitter jag upp, klockan är halv tio och jag är inte utvilad, inte tillräckligt trött för att sova och flera timmar har passaret då ajg uppnåt absolut ingenting. Ingen promenad med hundarna, ingen träning med Pluto. Inget lek med barnen, mys med Marcelo ingen städning eller tvätt av kläder inte ens återhämtning. Hur meningslöst är inte det! 


Nu är jag för trött för att hitta på någonting. Jag fortsätter gäspa, ögonen rinner men jag kan inte sova och jag är uttråkad och utmattad. SUCK!

Trött men äter god mat

Nu börjar livet spinna på lite för fort. Jag vill inte hamna i stress-läge igen. Men jag har mycket runt mej som jag skjuter upp. Så nu kommer jag säga nej, nej och åter nej till mycket. Jag klarar inte av att fullfölja alla åtaganden. Helgen ska jag använda till att beta av alla "måsten" som får mej att må dåligt. 


I dag blev det ingen kurs, den var inställd pga spöregn, och jag kände en suck av lättnad när jag hörde det. ILLA! Jag som älskar att gå kurs med Pluto. Det blev heller ingen längre promenad, eller någon träning. När maten var uppäten och undanplockad var klockan över åtta och det var mörkt ute, och barnen väldigt trötta. Så idag struntar jag i alla måsten!!!!!! Så fort pottsorkarna har somnat i sina sängar ska jag gå och sova själv. Jag behöver mer sömn om nätterna. Roligt är det dock fortfarande att få nya recept att laga mat till varje dag. Det är som att öppna en pralin varje dag. Gott är det också. Hittintills har dessa funderinagr kommit:

Varför har jag inte ätit mer selleri i mitt liv?

Vad faan är quinoa? Innehåller det gluten?

Inte visste jag att sesamolja var en sån delikatess!

Äggmaka med kalkon och tomat vilken super kombo!

Jag är lyrisk, och de nya recepten får mej att känna mej lycklig. Jag har ett riktigt bra liv! Det är kul just nu! Tänk vad lite mat kan sätta guld på tillvaron!

Åhhh... jobb, tack.... blä!

I dag kom min uppsats tillbaka från min examinator. Suck, suck och åter suck. Jag har redan ändrat allt det hon ville ändra på. Men sedan har hon inte läst den på länge och fick läsa om allt nu när betyg skulle sättas och då har hon hittat andra saker hon nu vill ändra på. Mest formuleringar som Informanter istället för pedagoger, hon vill ha lite fler citat och flytta delar hon redan en gång bett mej flytta på. Och jag uppskattar hennes arbete. Missförstå mej inte.Förhoppningsvis blir uppsatsen så pass bra att den går att använda. Jag som dock njöt av julledigt och försöker ladda för en vår som kommer knäcka mej kände att arbetsmoralen låg på -15 just nu. Men det är bara att bita i det sura äpplet. Så redan idag har jag hunnit med 40 sidor. Det är lite citat och lite annat små kraffs kvar. Men hjärnan måste vara fräsch för att det ska bli bra. Annars är ändringarna gjorda i onödan. Och det vill jag INTE! Men mitt nya motto; nya vanor, gör att jag inte kan skjuta upp arbetet tills när jag har mer lust. Det har varit ett av mina stora problem annars, att jag skjuter upp och gör fel. Oftast betyder det att jag i sista stund sitter med gaslågan under rumpan och skriker samtidigt som jag förtvivlat kämpar igenom 39 andra saker. Inte mer. Nu gör jag på en gång. Så delar av natten och morgondagen kommer bestå av uppsats skrivande. På fredag ska den nya varianten skickas in, så att jag kan börja plugga och arbeta och gå kurs utan massor av annat jobb hängandes över mej. Säg att jag är duktig! 


Nu ska jag ägna barnen lite tid. De tycker jag har varit tråkig sista två timmarna. Kanske vi kan testa nya Wii dance som jag fick låna av Frida? Lite träning brukar ju pigga upp!

Rensar dag!

Tvättstuga eller förråd? Inte ens jag vet längre!

Lördag. Jag hade så mycket planerat för denna lördag. Jag hade i min fantasi sett hur jag med stor energi började städa, fixa, handla och rätta prov. Jag såg framför mej en ren tvättstuga och ett utrensat sovrum. Men jag mår inte bra idag. Är urlakad. Vill sova. Trött, orkeslös. 

Saker jag börjat dra ut från tvättstugan.
Nu är de i köket.

Jag har börjat dra ut grejer från tvättstugan. Men inte orkat städa. Jag har sagt till barnen att nästa vecka är sista veckan med aktiviteter. Sedan tar vi jullov. Jag behöver vila. Nej fel sagt. Jag behöver komma i kapp med mitt hem, med mina måsten och med det som behövs göras. Jag har slöat klart för nu, jag ska fortsätta med tvättstugan. SUCK!

Till de som sa att de gillade mej men ville mej illa.

I bland undrar jag hur människor tänker runt mej. Jag får känslan av att andra tittar på mitt liv, ojjar sej lite för sakerna jag gör och kommer med domedagsprofetior men blir besvikna när inget dåligt händer. Om jag sedan får en dipp, blir trött då är de på mej som hökar och skockar på sina huvuden med  vad-var-det-jag-sa minen och säger åt mej att ändra på mitt liv. Varför får jag inte bli trött? Marcelo har i oförstånd sagt ett par gånger Välkommen till riktiga livet , det är så det är när man jobbar. Du är vuxen nu. Jag går i taket. Vad är det för liv jag har levt innan då? Ett låtsas liv? Jag har arbetat under ganska många år innan jag började plugga. Jag är väl den som i stort sett själv tagit hand om barn och hushåll. Är det att vara vuxen för att man har ett betalt jobb? Jag har inte frågat vad han menar. Låter bara kommentaren passera. Vill inte veta vad han vill få sagt. 


 Nu är jag där om min trötthet. Jag får inte bli trött. Jag har jobbat mycket sista dagarna. Och det är helt ok. Jag dammsög klockan tio häromkvällen och skurade golven för att jag inte riktigt får till tiden tidigare på dagen. Jag håller i agilitykursen, aktiviter med barnen och arbetar för att få en fungerande kropp igen dessutom är jag är sjuk. Varför kan jag inte få säga att; Jag är trött nu! utan att få en uppläxning om att jag borde ta det lugnare. Det är ett val jag gör osv. Andra får ju säga att de är trötta! Märkligt det där.


Jag har även fått utskällning för att jag är falsk för att jag inte mår sämre över min barndom. Jag har blivit anklagad för att sätta på en falsk fasad och dölja mina riktiga känslor bakom en glad mask. Samtidigt som folk nickar mot min övervikt och undrar över varför jag inte tar i tu med den. Det är väl ett tecken på nåt, eller hur? Även om jag kan avfärda mycket som kommer runt mej, så funderar jag över dessa kommentarer. De återkommer med jämna mellanrum. Jag verifierar dem, avväpnar dem och funderar ett varv till om de kan stämma. Även om jag kan verka vara en person som kastar av mej det mesta, ruskar på mej som en hund, så tar jag åt mej. Det gnager. Inte hela tiden. Mest när jag är trött. Så, ibland alltså.  Och nu är ibland.

Alla ni som önskar mej illa. Alla ni som vill se mej ledsen, som kan nicka förnöjsamt när mitt liv inte är tipp-topp nu är det dags för er att frossa. Jag känner mej, trött, trött, trött, lite ledsen, sårbar, känslig. Så njut nu. Ha kul på min bekostnad. Känn att ni har rätt. Men beräkna också att de flesta av er inte längre är kvar i mitt liv. Gott för oss båda två!

Trött kropp

Jag chockar kroppen med att jobba mycket, åka på aktiviteter och sova för lite. Underbara Marcelo tog ut hundarna på promenad när han vaknade i förmiddags, vilket betydde att jag inte behövde ha alltför dåligt samvete när jag ägnade tiden till att träna hundarna inför lördagen istället. Jag är faktiskt väldigt trött de här dagarna. Men vet också att så fort jag kommer in i lunken kommer energin att komma tillbaka. Men det är jobbigt att börja på nytt jobb och inte veta ditten eller datten. Så mycket energi går åt att bara försöka hänga med. Vad jag nu vill få till är lite mer skogspromenader och egen träning. Nästa vecka börjar fotbollen. Jag ska försöka träna varje måndag antingen på judoklubben eller nere i stora byn. Sedan har jag passet på fredagar på jobbet. Så då är jag uppe i tre gånger i veckan. det ska jag försöka komplettera med lite styrketräning och några aerobicpass. Ska bara försöka hitta luckorna när det passar. Jag vill ligga på fyra pass i veckan, gärna fem. Sedan drar jag igång med nybörjar agilitykurs nu i september. Jag bad om att få slippa vara själv, men det tycks bli jag själv som får ro i land kursen med ett tiotal deltagare. Nåväl, med träning kommer kanske en muskelökning, kanske en viktminskning och då får jag ju mer energi. För det är inte lätt att dra omkring på alla extra kilon hela tiden. Och att inte förglömma; jag tycker ju sånt här är kul!