Okey jag är uttråkad. Har läst redan läst de bloggar som jag följer. Har slutat följa andras så jag kan ju gå in och slå en koll på dem. Men jag har sån lust att hitta nåt att läsa som häpnar mej. Barnen tittar på Bolibompa/sover. Jag lagar mat. Nettan svarar som vanligt inte. Jenny är inte hemma. Marcelo är och hjälper en kompis med bilen. Det är mörkt ute. JAG ÄR HUNGRIG och därmed sur. Facebook är redan läst, en lussekatt äten i morse, och inga pepparkakor har jag. Jag har med andra ord en tråkig lucia eftermiddag. Eller mest beror det nog på att jag är hungrig. Då blir jag tråkig. Och tvär. Och grinig. BLÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ! Och sugen på choklad är jag! Eller massor av godis. Gärna flera kilo! Ostbågar! Vad gott. Eller choklad. Glass!!! Glass kan man ju också äta! Ohh vad jag skulle vilja ha glass! Fast mat är nog godast när man är hungrig. Ehhh, vem försöker jag ljuga för?Choklad är alltid godast. Men däremot mår man bättre efter att ha ätit mat än om jag äter choklad. Åhhh en chokladtomte.


Nej nu måste maten vara klar!

Choklad - livets svar på gåtan?

Om afganerna fick äta lite mer choklad, skulle de då sluta med terrorist attacker? När man får en liten mumsig choklad för att dämpa ångesten så hjälper det faktiskt en liten stund. Dåligt humör? Fira med choklad och humöret lugnar sej en aning. Tröst äta? Vad är bättre än choklad eller glass? Det enda negativa med chokladen är att man blir fet och finnig av den. Ja, jag blir ju sjuk ocskå. Får hjärtklappning, ont i huvudet fruktansvärd magvärk och blir oliiiiiidligt trött. Men om man bortser från det så är chokladen en riktig undergörare. Jag älskar choklad. Har inte ätit ren, äkta choklad sen förra vintern......men som jag drömmer om den! Det värsta av allt är att min terror pojkvän envisas med att skaffa hem choklad och lägga den i skafferiet. Sen ligger den där tills han ätit upp den. Vilket inte leder till lättnad, för då köper han ny! Med andra ord har jag en karaktär som inte är av denna värld! Men ibland är det bra nära. Väldigt, väldigt nära att jag faller för frestelsen.....

Nej...eller tack eller så?

Ohh jag har ett dilemma. Jag skulle ju ljuga om jag sa att jag inte var godissugen. Eller kanske inte så mycket godis utan mer choklad sugen. Jag har nu varit i från sötsaker av den typen i över två månader. Men än så länge fixar jag det......... MEN

Idag lämnade grannen in en påse med godis. I låg goda dumle och Tuttifrutti påsar. Det fixar jag. MEN. I låg även två stycken stora Fazer chokladkakor. Jag som ÄLSKAR den chokladen...... Det blir en nagelbitare!!!!!!

Choklad sugen

Lördag och jag är super-mega-godis-sugen......... Inget godis hemma och jag sätter inte in tre barn i kall bil och rullar in mot stan för att handla lite choklad. Det gör jag inte! För så godis sugen kan jag väl inte vara? Eller är jag det? Kanske Marcelo kan köpa med sej på vägen hem? Hmmm....men när kommer han då? Tre i natt eller? Barnen skulle nog också vilja ha godis. De skulle nog inte bli ledsna alls att sätta sej i en kall bil...... men så kan jag inte göra. Inte sjutton ska ett begär tvinga ut mej när jag inte har lust. Lite självdisciplin har man väl?.........och vem försöker jag lura? Jag har inget som stavas disciplin i min kropp, bara begär, lustar och infall. Jag väger för mycket, vad jag verkligen inte behöver är mer onyttigheter i min kropp. En frukt är också gott. Det är det faktiskt, det argumenterar jag inte emot, men jag har ätit tre frukter och är fortfarande sugen på choklad. Barnens kroppar går före. DE behöver verkligen inte förgiftas med mer socker och E-ämnen. En promenad är väldigt trevligt. Om jag bara står ut till i morgon så är begäret över. I MORGON? är jag inte klok? Jag kommer vara en irriterad ragata tills godiset kommer in i min mun. Jag kan ju försöka lura vem som men jag vet. JAG VET! Så hur gör jag då? Åka, åka inte, åka, åka inte.... Jag går och tar ett glas vatten........

Fusk, fusk, fusk

Fuskat lite från nyttighetsprincipen idag. Det blev pizza. Och lite glass. Jag säger då det, att den som påstår att godisbegär ger med sej efter en månad LJUGER. Runt fyra månader utan godis, främst choklad har inte gett reultat. Jag river tapeterna snart!!!! Så då fuskar jag ibland. Och nu gjorde jag det. FEL! Jag vet, jag vet. Men det är en ny dag i morgon. Då ska jag bli nyttiga jag igen och äta fisk. Och knäckebröd. Och knata runt på Kolmården om det är fint väder. Så kanske, kanske går jag bort pizzans åverkningar....kanske.

Idag har jag ändå haft turen att få vara med min kompispolare Vio som är suverän, och hennes son som Stora N älskar att leka med. De två funkar så himla bra tillsammans så det är inte ett mammaöga som är torrt. Det värmer när hans dagiskompisar inte vill vara med honom. Det gör ont! Han är så sabla grabbig och ska knuffas och brottas hela tiden. Dessutom är han ganska stark så det slutar med gråt. Men jag ska inte måla faan på väggen. Det blir bättre och bättre. Han hittar flera att vara med och han löser konflikter på ett smidigare sätt. I morgon ska vi träffa hans dagiskompis E och hans mamma och lilla syster för att göra Kolmården! Det tror vi blir jättebra!

Lite mer av gnällvaran

Jag märker att det varit ganska mycket gnäll sista tiden på mej, och här kommer en fortsättning.

Jag är så trött så trött men så nöjd med dagen. Det har varit fullrulle hela dagen utan att för den skull varit stressigt. Men herre min skapare så trött jag är nu. Allt värker och jag lovade Marcelo att jag skulle uppsöka läkare om jag inte blev bättre. Lite bättre är det väl men tveklöst så har jag bihålsinflamation. Sicken tandvärk jag har som hoppar från sida till sida i munnen, skallebang så det smäller och ingen alvedon i världen hjälper. Så svininfluensan har blivit bihålsinflamation. I morgon ska jag träna agility! På måndag börjar allvaret och skolan igen. Jag vill inte byta liv med någon för jag tycker det här är så roligt. Men jag skulle vilja vara frisk.

Just nu lagar jag fusk-spagetti-och-köttfärssås. Inga morötter eller paprika i såsen, ingen grönsallad, ingen gurka. Bara spagetti, köttfärs, vatten och lite matlagninggrädde och ketchup och kryddor i. Nada mas. Orkar inte. Men jag kom att tänka på när jag flyttade hemifrån 1994 då skulle man ha SMÖR i spagettin. Kommer ni ihåg det? För att pastan inte skulle klibba ihop. BLÄÄÄÄ. Min mormor lade till och med smör i brödet när man åt korv och bröd. Lustigt! Men inte sjutton led vi av så mycket fettma på den tiden. Folk vägde ca 10kg mindre för 20 år sedan jämfört med nu. Det är ganska mycket! Nåvgä'l, nu ska jag äta min fuskspagetti och sedan glo när resten av familjen får stoppa i sej godig. Jag tar lite te. Livet är inte rättvist....

CHOKLAD ÄNTLIGEN!

Igår gick det inte längre. Jag höll på att förgås. Rent ut sagt jag kunde mörda, så igår gjorde jag det jag inte kan/får/bör göra. Jag bakade en kladdkaka. Den är så hiskligt god och lätt att göra, vilket man inte kan anklaga de flesta glutenfria recepten för att vara. Jag åt inte mycket. Jo mer än en bit blev det. Men inte hela för mej själv. Var tvungen att dämpa begäret. Hela natten och hela denna dag har jag fått betala priset. Hjärtklappnig, ont i huvudet, yr, massiv magsmärta och tungt att andas. Det är inte värt det. Det är inte det. Ändå försöker den onda lilla rösten locka mej till att synda igen. Fast nu är jag stark igen. Ett tag. Självklart hade jag gått upp ett halvt kilo i morse. Som sagt det är inte värt det. Skulle önska att jag kunde säga att jag motionerat bort kalorierna idag, men icke. Värken är för svår. Istället har jag kört freestyle(http://www.youtube.com/watch?v=t7ud3bTZFt4) med Bobbo och städat i carporten, eller bråtstället som det heter här hemma. Har även fått glädjande nyheter att de senaste proverna inte visar på att Lilla N har cystisk fibros. En rädsla jag har levt med sedan några månader tillbaka. Nu gäller det bara att hitta vad det är som är tokigt. Läkarens senaste teori är astma, men vi får se.
För ett tag sedan köpte jag naturmedecin som ska hjälpa mot mitt chokladbegär. De funkade så bra att jag slutade äta dem, men det är kanske dags att börja med dem igen. Så jag slipper detta hemska onda. För allt smör i Småland så tro inte att choklad begäret är stillat bara för mina TRE syndiga bitar, nej, nej, bara viljan är starkt att jag aldrig mer vill må så här igen. På gott och ont är jag nu allergisk mot det som ingen kropp behöver men är himelsk gott.

Ikväll blir det So you think you can dance igen.
Ska kolla upp olika gym till hösten.
Mitt hjärta sjunger, får kanske träffa Th i morgon!
I natt ska jag sova- efter att haft sex (bättre än choklad?).

JAG VILL HA CHOKLAD!

Tänk tanken att aldrig mer få sätta tänderna i en nybakad, mjuk fralla. För en kort sekund, lev in i situationen att inte kunna smaka på en saftig god bulle eller pepparkaka. Tänk att du för alltid måste avstå ditt favorit godis, oavsett om det är lakris, Twix eller chokladasken till jul. Men framför allt försök att sätta dej in i hur det skulle kännas om allt bröd, pasta, pizza, de flesta såser, paneringar och det mesta på alla resturanger blev ett big NO NO. Så var det för mej för snart tio år sedan. Då fick jag domen- glutenallergi. Har man någon gång tvingats leva på glutenfritt bröd så vet man hur torrt, tråkigt, smuligt och smaklöst det är. Livet som glutenallergiker tedde sej som att gå i en ändlös, tråkig ,lång korridor. Varje vara man tar i sin hand måste analyseras, läsas, omtolkas för vad innebär stabiliseringsmedel 4227? Varje gång man ska åka hem till någon står vederbörande med tårar i blicken och säger att de glömt. Varje middag med kompisar resulterar i minst tretton hysteriska telefonsamtal -Kan du äta soja?
- Det står guarkakärnamjöl, tål du det? Att vara glutenallergiker innbär att matkontot ökar med minst 25%. 500gram pastar kostar ca 24kr. Fyra tekakor smäller på från 32-45 kr. Då testar man att baka själv. Simsalbim har man bakat ett stycke mordvapen eller varför inte söndersmulad myrmat. Viss tröst är dock att med åren har det glutenfria utbudet exploderat, numer finns det även flingor. För även flingor ,viss öl och viss whiskey innehåller gluten. Flingorna är ett litet paket som man får betala över 40kr för, men någongång ibland är det kul att variera kosten. Just det, nämde jag att gröt, müsli, alla berikade nyponsoppor, yougurtar, alla bantningsersättningar numera har havre i sej. Japp, det finns gluten där med. Jag tillhör dem som reagerar på det oxå. Sen kommer man till alla misstag folk gör som att använda samma smör, råka sätta det glutenfria tillsammans med vanligt, eller använda skärbräda, steka eller tillaga det glutenfria på samma ställe, med samma redskap. Japp då blir det gluten i det glutenfria.
Efter tio år är det inte längre några problem. Mina attacker efter det som jag förr trånade så mycket efter ha slutat. Mina vänner har lärt sej vad jag kan äta och att handla består inte längre av att i två timmar läsa innehållsförteckningar. Att vara glutenallergiker är inte lika tufft som att vara allergisk mot tex nötter eller mjölk. Men nu har det börjat om. Jag kan inte äta.....ja, vad sjutton är det jag inte kan äta. Allt godis är uteslutet, fet mat funkar inte, men vissa glassar går. Några kex har jag kunnat stoppa i mej. För en som har 30000 kg övervikt är detta egentligen den bästa gåvan. Att inte kunna äta onyttigheter. Men ni tjejer som får sötattaker vid mens. Ni vet hur det kan vara. Alla ni som har ett visst sockerberoende, sätt er in i min situation. JAG VILL HA CHOKLAD!!!!!!!!!!!!!!!!! Det sjuka är att det ingår i en av mina sjukdommar, ett visst behov av just choklad, om jag får tro min förra dietist som numer är forskare. Så i två månader har jag lämnat allt gottigt, onyttigt åt andra, och själv knaprat på annans, vindruvor och knäckebröd. Nu är jag desperat. Jag vill ha..... Jag vet att det blir bättre med tiden. Det är bättre att inte kasta i sej nåt men ändå hallå!!! Jag är kvinna, jag har mens! Tortyr!
Det var någon som sa att alla belönar sej och tröstar sej med mat, men att de som kan behålla figuren inte lider av det. Jag går för sjutton upp i vikt att tänka på onyttigheter. 8kg på 8veckor - utan godis, bullar, nötter eller andra substitut. Det är såå orättvist!