Strömavbrott och översvämningar

Micron slutar låta. Det blir helt svart. Eller datorn lyser fortfarande. Men annars är det helt, helt svart. Jag hör nåt gnällande från barnens rum, sedan ett oroligt- MAMMA! Marcelo svär. Jag tittar ut. Det är helt, helt svart. Här ute på landet är det så väldigt kolsvart mest hela tiden. Grannarnas hus är de enda ljuskällorna förutom de gnistrande stjärnorna. Fast nu.. ingenting. Det var becksvart. Men jag var så uppslukad av mitt arbete att jag knappt reflekterade över vad strömavbrottet betydde. Tills jag insåg att GAHHHHH alla rättningar jag höll på med behövde internet och den var lika död som strömmen-såklart! Ganska snabbt kom den tillbaka men efter några minuter försvann den igen. Så där höll det på ett tiotal gånger. Men jag kom på att jag hade en del saker nedladdade på datorn, så jag kunde lugnt fortsätta mitt rättningsarbete.


Så kom ljuset tillbaka. Mittimellan N skulle in i tvättstugan- fråga mej inte varför. Barnens tvätt är bannlyst därifrån. Vår tvättstuga är vårt skamrum. Där slänger vi in allt vi inte vad vi ska göra med. Detta har övriga familjen fått för sej att det ger dem fritt fram att KASTA in vad som helst därinne.... verkligen VAD_SOM_HELST!!! Det går nu knappt att stänga dörren in så man ser ju skiten hela tiden. Men mest slänger de kartonger och kläder. Överallt. I hela rummet. Så städar jag upp och de kastar. För några veckor sedan fick jag ett psykbryt när jag städat upp halva tvättstugan och jag åker till stallet, kommer tillbaka och det ligger nu nya kläder slängda över det nyss framtagna golvet. Alla barnkläder åkte ut och från och med då tvättar de själva sina kläder. Men idag skulle hon gå in. Tur var väl det för det var tre cm vatten på nästan hela golvet.


Köksbord och arbetsplats...

Köksbänk...

Så från att ha varit på väg till sängen fick nu barnen hjälpa oss att tömma hela tvättstuga och kasta allt som bara gick. Kopiösa mängder kläder- speciellt strumpor- dök upp under tältpinnar, sovsäckar, pyssellåder, verktygslådor, bordsskivor och annat bråte. Var vattnet kom ifrån visste vi inte, vi bara försökte få ut allt så att inte vattnet skulle sprida sej ut till köket och skapa vattenskador..igen. Typ två timmar senare var vi klara med att få undan allt, hitta felet, åtgärda det och komma ut till... kaoset i köket... och hallen och delar av vardagsrummet... Men ingen av oss orkade ta hand om eländet.

Hallen..suck. Tänk att alla dessa prylar
 var i lilla tvättstugan förut.

Så här sitter jag nu, mitt i natten och rättar och rättar bland kablar, lampskärmar, pyssellådor gamla diplom, olästa magasin, kvarglömt hundgodis, borrmaskiner och annat bråte. Inte en vanlig söndag kväll helt enkelt. Undra vem som ska ta hand om det här i morgon?

Ja, ja nu börjar det bli städat i
tvättstugan. Bara kläder och väskor på
 tork över diskhon kvar att ta hand om.

Rensning av övervåning

Så här såg nästan hela övervåningen ut. 

Under sommaren har vi haft ett projekt att rensa ur på övervåningen så att vi kan bygga däruppe. Under årens lopp har övervåningen blivit vår insamlingscentral där vi lagt allt som vi inte vet vad vi ska göra med såsom julgran, skridskor, badleksaker, kläder, möbler, böcker och massor av annat bråte. Barnen har älskat att gå upp och dra ut allting för att leka med det, men det har nog aldrig hänt att de städat efter sej. 

När man kom upp itrappen såg det ut så här. 

Så att rensa däruppe har varit ett gediget arbete. 
Tillsammans har vi jobbat hårt på att få undan så mycket som möjligt och målet har varit att bara ha byggsaker kvar. Nu har vi inte riktigt nått hela vägen. Kasta-högen ligger fortfarande kvar men den får vi hjälpas åt med så småningom. Men nu är vi nästan klara och vilken skillnad det blev. Sen får vi ju se hur många år det dröjer innan vår övervåning börjar bebyggas. Allt har sin tid. Vi har ju bott i huset i sju år, så varför ha bråttom?

Nu ser det ut så här när man kommer uppför trappen!

Där det förut var överfyllt med bråte är det mest byggsaker kvar.

Mycket lättare att arbeta i nu!

Vårt bord

Har jag visat vårt nya köksbord? Lite för brett men stort nog när alla kommer på besök. Sex platser till vardags och upp till 14 personer när vi får gäster. Det är himla skönt att ha ett bord i köket igen!

Matbord

Tjohooo efter 4månader utan bord i köket så hjälpte pappa och Grace mej att montera ihop vårt nya köksbord med plats för 13 personer!!!!!! ÄNTLIGEN

Trappa

Trappa in making i vardagsrummet.
Hela trappan har blivit tillverkad här hemma.

Vi har numera en nästan-färdig-trappa i huset. Vi ska bara bestämma vilken färg den ska ha. det ska filas lite på den,fixa lite smått. Men nu kommer vi upp på övervåningen! Äntligen efter 4 år!

Nu börjar man se vad det ska bli!

Trappan börjar komma på plats. Marcelo fick ta i för att
hålla den på plats. Gemensamt lyfte vi och skruvade.
 Men nu är den där den ska vara!

Vårtomt

Vår tomt våren 2011

Nu har vi varit ute i flera timmar. Jag har planerat var jag ska sätta bärbuskar, räknat ut hur långt staket vi behöver längs med vägen, gungat på mina barn, tränat Pluto en aning medan jag satt på en sten och tjattrat lite med en granne. Det märks att kroppen inte är van vid all frisk luft så hela familjen är tröttare än vad vi brukar. På ett friskt sätt. Dagar som den här har jag inga problem att komma ihåg hur jag längtade ut på landet när jag bodde i min etta. Hela mitt liv har jag vetat att jag vill ha det så här lätt att bara kliva ut och att ha saker att göra på min tomt. Jag vill kunna njuta av solen och att barnen ska kunna roa sej i min närhet, utan massor av bök.

Vår tomt är inte i det bästa tänkbara skick. Gräsmattan är för gles, på vissa ställen har vi ännu inte brett ut matjord och skapat gräsmatta. Vi har nerhuggna träd som behöver tas om hand om och sanden saknas i sandlådan. Men idag, när jag varvat små promenader på tomten med att sitta på altanen och titta på när hundar och barn har lekt så kan jag inte göra annat än att njuta och förundras över hur bra mitt liv faktiskt är. Jag kan inte annat än annat än att hålla med min granne Therese när hon i sin blogg hyllar livet här i vår by. Jag, liksom hon är, löjligt lycklig med vår bostad. Det spritter av förnöjsamhet i bröstet. I bland nyper jag mej i armen och undrar hur jag kom hit. Jag som levde ett liv i träsket, med fördunklat sinne och noll möjligheter. Nu är jag här. Hur kom jag hit? Hur långt kan jag nå? I dag älskar jag min tomt. Älskar min gröna gräsmatta, mitt berg, min bergsknalle, vår verkstad, studsmatta, gungor, fotbollsmål, altan, jag det mesta på år tomt som är fylld av möjligheter.....och jobb.

Vildvuxna delen på tomtenmed verkstan i bakgrunden och trollens hem
vid den bruna lilla dörren.

En sån karl!

Ritar, muttrar och planerar med pannlampan
istället för glasögon... Snygg är han hur som helst!

Nu sitter han och ritar, och mäter, räknar fel, svär lite grann, suckar tungt. Så lyser han upp och ögonen glittrar, och så börjar proceduren om. Skönast var att komma upp efter att ha nattat två av de tre barnen (den tredje, nummer 2 i barnaskaran, somnade inte. Istället sjunger hon nu för full hals i sängen hon delar med sin lillasyster samtidigt som hon läser Barbapappa) så satt han i mörka köket med nån vinkel-uträknare, papper, penna, tumstock och PANNLAMPA?????? Jag tände ljuset åt honom och då sken han upp och släckte lampan på huvudet. Så vitt jag vet har vi bott i huset i två år och har haft lampor ända sedan dess. Det var innan som pannlampor ibland åkte fram ibland för att belysningen inte var så stor i våra hem. Men så åkte pannlampan på igen. Glasögonen ligger kvar i garaget......det är inte lätt att närma sej 40. Vad han gör? Planerar trappan som kanske kommer upp innan jul. Man vet inte så noga. Men jag är stolt att jag har en kille som kan sånt. Lite manligt är det allt! Och han är min!

Här ska den blivande trappan stå. Arbetet går långsamt framåt.