Filmning

Jag går kurs, Kurs i att filma och redigera med elever. Vad det ska sluta med är väl att film ska in i undervisningen mer, trots att vi inte har någon teknik i skolan. I dag är andra tillfället. Sist gjorde vi en film i lera, i söndags ägnade jag mej åt att göra min grabbar till filmstjärnor. Eftersom sonen är med kommer jag inte lägga upp filmen här, men jag är himla spänd på att att se hur den blir när jag klippt ihop den. 
Storyn i korta drag handlar om att Stora N leker i skogen, halkar nedför ett berg och kommer inte upp, Bobbo kommer, hämtar ett rep och räddar Stora N. Filmen blir ca fem minuter lång. Jag tycker att det är himla sköj att pilla lite med film igen. Jag saknar film- och fotolivet en del. Men jag hinner inte. Jag hinner ingenting. Därför tänker jag att jag ska tillåta den delen blomstra lite inom jobbet. Och vem vet, kanske jag kan börja klippa ihop lite lerfilmer i kortfilmsformat och lägga ut på nätet. Man vet ju aldrig. Om tiden finns... om ca fem år eller så......?

Bilder från festen

 Vad är väl ett bröllop utan fest? Här är ett axplock av bilderna från kameran som cirkulerade runt bland gästerna. 

Party!!!!!  Kolla in Magnus i bakgrunden!

 

Linedance uppvisning med kusin Annelie o faster Ingmarie, sen blev det åka av när alla skulle dansa linedance!

Lägg till bildtext

Mina härligt fina vänner, Jonna, Åsa och Kristin.

Adrian gillade festen trots allt! Firar med att peta näsan på Jaime.... he he

Brudgummen med sin bestman Patte

Jennifer och Micke hade skoj

Alla kände inte varandra, men de lärde känna varandra under kvällen....

Farbror Patte med brorsonen André. Typ lika tokiga.

Min Bobbo

Hur kan man göra annat än att bara avguda och älska den här hunden? Han är ta mej tusan en på miljonen!

Tanka energi

Fota i pulkabacken

Att vakna till 20 minusgrader en strålande vintermorgon är inte helt fel. Barnen ville åka skridskor, jag satsade på pulka. Att ha en Bobbo är sällan ett bekymmer. Han är bara med och man behöver inte tänka så mycket, men hur skulle jag göra med Pluto? Han har kort, tunn päls som inte ger så mycket värme men också tassar som lätt ger köldkramp. Jag funderade länge och väl hur jag skulle göra. Tillslut satte jag på honom täcket och han fick följa med ner till sjön där vår lilla men intensiva pulkabacke ger kittel i magen. 

Finare kille är svår att hitta!

Hundarna fick apportera och söka i snön efter leksaker medan barnen åkte. Jag hade med mej kameran och tog 300objektivet. Jag älskar att fota med min Canon! Speciellt med 300objektivet! Solen strålade hundarna arbetade ungarna åkte pulka och jag fick ägna mej åt min stora 
passion, fotandet. Det  är inte ofta längre som jag försöker ta bilder på riktigt. Ofta är det med mobilen eller nån av de små kamerorna. Jag blir nämligen så ledsen när jag inte har tiden eller möjligheten att ägna mej åt hantverket fotandet. Att knäppa bilder är okey men att fota är kärlek! Hundarna var glada över att få sträcka ut och jobba lite hårdare efter två dagars stilla promenerande. 

Pluto är också fin! Och han klarar kylan riktigt bra!

Hundarna sprang med när jag åkte ner, ystra av glädje!

När jag väl lade ifrån mej kameran och själv började åka så blev det full glädjeyra när hundarna sprang som galningar upp och ner för backen allteftersom jag åkte ner i svindlande fart. I 
närmare två timmar kunde vi vara ute och njuta av det underbara vintervädret innan kylan gjorde att Plutos baktass och Mittimellan N;s högerfot blev för kalla. Han pallar mer än vad man kan tro lilla Pluto. En riktig familjeaktivitet som är så lätt att göra och som blir så kul för alla. Hundar, barn och vuxna!

Min dag

I dag fick jag chansen att småtesta min Kodak. Målet var inte att komponera bra bilder utan testa hur bilderna blir när man zoomar ordentligt, rör på sej osv. Det lilla jag har gjort verkar lovande. I morgon hoppas jag kunna fota lite mer. Om tid finnes.

På promenad med Bobbo som var dålig i magen.

Stora N och Bobbo på väg till en kompis väntar vid
vägkanten när det kommer en bil.

                                        

                                   Lilla N och jag var hos farmor och plockade bär.

Jag var ute och snabbpromenerade och klättrade lite i berg för att röra på fläsket tillsammans med hundarna. 

                                     

Kolmården igen

Lång kana som ungarna älskar.

Lång rutschkana, gruvan, några vilda apor men ingen linbana.


Karavan av kameler, vilande noshörningar och betande jakar.


Härliga definer, bedårande delfinkalvar, värme, sol, en snabb delfinexpress


Glass, en riktigt trevlig sälshow, regnskur, matsäck i form av pannkakor och känna på tigertänder.  Det var vad Kolmården hade att erbjuda denna gång. Flitigt fotograferat av mej och min Kodak. Max 4 bilderåt gåmgen dock, var tvungen att radera bilderna hela tiden för att få plats..... bättre lycka nästa gång!

Tradera Kamera

 För ett tag sedan vann jag auktionen på en lite äldre kamera. Den kom häromdagen, utan laddare. Nyfiken som 

jag är var jag tvungen att testa kameran igår när vi var på Kolmården. Men för att göra det behövde jag en laddare. Så jag åkte till Media Markt och införskaffade en universal laddare....... en konstig manick som verkligen tar alla sorters batterier. Och ännu bättre, kunde ladda i bilen. Dyrare än kameran var laddaren, men nu kan jag ladda även den andra kameran så jag är faktiskt glad ändå. Dessutom passade jag på att köpa en liten söt rosa väska som ska skydda mitt nyinköp. På parkeringen, utanför djurparken  satte jag i det halvladdade batteriet, lade i minneskortet som var med och satte spänt på kameran.

MINNESKORTET MÅSTE FORMATERAS.

Ja, ja, ja, jag formaterade. Varningstexter kom. Jag klickade mej vidare och precis när det var klart och jag skulle få fota kom texten:

MINNESKORTET MÅSTE FORMATERAS,

När samma text dök upp för tredje gången var jag galen. Men så kom jag på att jag hade Lilla N;s kamera i väskan. Jag kunde låna minneskortet från den! Febrilt flipprade jag med grejerna och kunde inte hålla tillbaka ett litet tjut av glädje när allt fungerade.

Tagen med min lilla Kodak

Lycklig gick jag in i djurparken med ungarna. Vi kom inte långt förens jag insåg; jag kunde bara ta fyra kort med min nya kamera, sen var minneskortet fullt. Barnens bilder kunde jag inte komma åt. De låg och tog plats på kortet men jag kunde inte ta bort dem från min kamera. Så irriterande! I dag ska jag leta rätt på ett annat kort och sedan ska jag testa kameran ordentligt. Och i nödfall kan man även filma med kameran och det blir hygglo kvalité. Bådar gott inför torsdagen!

Trägen vinner!

Nu gav jag mej denn på att hitta laddaren till stora kameran. Och först när jag flyttat undan kistan och såg en sladd röra sej i härvan av sladdar som är där så fick jag känslan;det är den! Så snabbt grabbade jag tag i sladden. Och mycket riktigt! Så nu laddar jag batteri 1 av 2. Dåligt att laddaren bara tar ett batteri i taget, men men. Så snart kan jag fota lite igen. Nu ska jag bara lösa problemet med att min lilla digitalkamera inte funkar. Så jag kan varken fota eller filma. Men jag har budat på Tradera, så jag hoppas, hoppas jag vinner dem jag vill ha!
 En sån filmkamera skulle funka! Jag vill ju bara ha till att filma lite hund och lite barn. En annan funkar oxå. Men en filmkamera måste jag bara ha!

Jag hittar inte laddaren till stora kameran. Grymt irriterande!

Lilla N fotar!

En superglad liten tös fick tag i min lilla, rosa kamera. Som en galning for hon runt och tog ca 50bilder i snabb följd innan någon skulle säga åt henne att lämna tillbaka kameran. När jag gick igenom och kastade 45 av bilderna var många förvånansvärt bra. Alltså inte bra, bra. Men bra för 
en 4-åring som aldrig hållt i en kamera. De flesta råkade jag radera av bara farten. Men några valde jag att spara som minne. Jag gillar ju "konst" bilder där färg och form är bilden, inte 

nödvändigtvis ett klart motiv. Nu är ju dessa lite även lite ur fokus, men vad gör det? Fotografering handlar om att ha roligt. Och DET hade hon, min Lilla N!

Lite vardagsmys

Ungarna och jag låg i soffan i myste. Våra fötter slingrade om varandra och händerna busade, lekte tafatt och kramades. Vi hade det riktigt mysigt där vi låg i soffan. Kameran var i närheten, men jag orkade inte komponera något. Jag höll kameran lite på måfå och försökte fånga känslan av närhet medan vi höll på och myste. Jag tycker dessa stunder är obeskrivligt underbara. De är fyllda av så mycket kärlek och ömhet. Jag och mina barn. Villkorslöst.

Lilla N:s hand i min hand

Vi leker tafatt och fånga myran

Stora N tvinnar sina fingrar

Mittimellan N och mina fötter 30år i skillnad.