Agility i Kumla

Holger på tävling i mattes knä

Jag vågade chans i går morse. Jag tog med alla barnen, även Lilla N, när det var dags att åka och tävla säsongens sista officiella agilitytävling. I början var hon precis så där gråtmild, gnällig och tjatig hon har varit på sista tiden. Men jag sa ifrån på skarpen, gav dem lite frukost, sa till igen och till slut så skärpte hon till sej. Men mest tror jag det var storebrors förtjänst att det gick så bra att ha med alla tre barnen. Vad skulle jag göra utan min stora, fina grabb?


På tävlingen var det fyra lopp som skulle avverkas. Två agility- och två hoppbanor. Jag satte upp mitt tält brevid Lotta, Ann och Emma. Det är alltid trevligt när man är flera från klubben som kan hålla sällskap. Desstå roligare när det är bra folk. Jag var ganska sjuk, om jag ska vara ärlig. Matt i kroppen, hostig, snorig. Men med lite alvedon i kroppen genomförde jag mitt dagsverk!

Emma och Holger på upploppet.

Emma tävlade sin lilla trasselsudd, Holger, två gånger. Första loppet gick så himla bra! Han hade fart, de hade kul och Emma log med hela ansiktet när hon kom i mål. Underbart. Lopp nummer två gick lite mindre bra..... Holger verkade trött av alla intryck. Vi kan väl säga att han hade lite svårt att fokusera och att lyssna på sin matte. Men ett kanon lopp måste man ändå vara nöjd med!

Malva i full fart, men lite åt fel håll ibland...

Lotta fick det lite tufft. Hennes Malva, som varit en stjärna på lydnadsplanen hela sommaren med över 190poäng (av 200) flera gånger, ville inte riktigt få till det. Ett lopp var hon totalt lomhörd och sökte sej till balansbommen  bara för att det hindret är roligast, när det var en tunnel hon skulle till. Ett sista lopp blev riktigt bra, när en besviken matte uteslutit belöningen loppet innan. Då skärpte hon till sej och Lotta var som en sol när de kom i mål. Oturligt nog hade hon gått ur näst sista pinnen i slalom så alla loppen blev till slut diskade. Men Malva är ung och nästa säsong kommer hon vara ett år äldre, ett år mognare och ett år bättre. Då lossnar det säkert! Lotta är en sån pass bra förare att det är oundvikligt att det går bra för dem.


Pluto däremot tycker att det börjar rycka i agilitytarmen och undrar när hans ka få vara med på det roliga....