Det känns så himla rätt!

Amelie fotade oss på väg ut. Först Elin och Raket, bakom Nalle och Zerra
sedan Felix och Aron som inte syns. Lite till vänster jag och Pepino
och bakom oss Salle och Kenneth.

I går var en sån där dag när jag hann med allt. Jag var på jobbet utan att stressa, åkte hem, fick med mej kompisar till barnen, lagade mat, städade undan i huset, satt och vilade på altan och åkte ut till stallet. Jag åkte själv. Visst älskar jag när barnen är med, speciellt när jag bara får med mej en i taget. Men ibland är det skönt att bara få vara ensam där ute. Särskilt nu när värmen börjar komma, solen lyser och trots att det är kväll är det fortfarande ljust. I helgen bestämde vi oss för att rida ut tillsammans. Pepino behöver fortfarande lite 

Jag fotade oss från ryggen på Pepino.
Det här är ett av det bästa jag vet!

övertalning för att bege sej ut, så jag passar ju såklart på att rida ut när vi får sällskap. Utöver det så är det ju mycket trevligare att rida med sällskap när man ska ut. Att sitta på hästryggen i sällskap med andra stora hästar. Flera ton med muskler som lyder oss små människor i ett vår-färskt landskap. Det är både spännande och avkopplande. 

Elin försökte fota mej och
Pepino från hästryggen. Mitt
lilla yrväder. Fina svarta.

När jag födde Stora N kom en massa tankar om vilken typ av förälder jag ville vara och vilken typ av människa jag ville vara. En av de slutsatserna jag kom fram till var att jag ville förverkliga mina drömmar, så att jag kunde vara en förebild för barnen - allt är möjligt. Pepino är en av mina drömmar. Att få honom har vänt om så mycket i mitt inre liv. 

Mina favoritkillar. Tillsammans, precis som jag älskar!

Jag älskar verkligen den hästen! Igår tömkörde jag honom själv. Från sommarhagen till ridbanan. Väl där gick vi slalom, i missformade volter, ryggade och andra formationer. Han var så himla duktig! Bobbo fick följa med ut till stallet och han gjorde oss sällskap på grusvägarna. Förutom att han inte hör så bra så är han himla smidig att ha med sej i stallet.Så igår kväll fick jag egentid med mina favorit bästisar. Det är så jag får nypa mej i armen ibland. Hur hamnade jag här? Att följa sina drömmar, hitta det som är bra för en kan göra att man ibland hamnar på villovägar men när man hittar rätt så känns det i hela kroppen. Det här.... djuren...Pepino, Bobbo, natur, sol, vind, kärlek, kroppsarbete det känns så himla rätt!