Pluto och Jigga

Pluto med brossan Jigga firar 4år med ett kalas på bruksan.

I dag hände något som jag faktiskt aldrig riktigt trodde skulle hända. I dag träffade Pluto sin bror Jigga och vi hade ett litet kalas för grabbarna ute på bruksan. Men det var inte det som var det riktigt stora. Vi släppte ihop grabbarna och det gick så himla bra! Jag släppte ihop Pluto med en jämnårig hanhund vi aldrig träffat förut och de lekte tills Pluto nästan bad om nåd. Inte en enda gång gruffade dem. Att beskriva min lycka går nog inte. Jag kan inte ens närma mej beskrivning av den känslan! Pluto! 

Munkorg för säkerhetsskull

Pia och jag fick kontakt med varandra via en gemensam underbar vän. Hon började prata om att våra hundar borde vara syskon. Så Pia kontaktade mej via facebook. Detta var i december när Plutos tillstånd var dåligt och jag var splittrad och ledsen. Efter lite turer fram och tillbaka bestämde vi träff idag. Jag funderade igår på om jag kanske skulle köpa en munkorg till Pluto och i samma stund skickade Eva iväg en fråga om hon skulle ta med munkorg. Att sätta munkorg på min hund har varit så främmande att det känns ungefär som att fråga om jag vill ha en alien över på middag. Men jag åkte och köpte en munkorg på förmiddagen, som visade sej vara för liten, och när vi träffades på bruksan gick vi en kort promenad med hundarna i koppel och med munkorg, sedan släppte hon Jigga. inte i min vildaste fantasi trodde jag att jag skulle släppa Pluto. Men jag gjorde det. Till slut. Hade inte Pia varit så våghalsig hade jag inte vågat. Men tillslut släppte alla spärrar och hundarna blev lösa tillsammans.

Pluto har egentligen inget emot andra hundar, men han är så himla osäker. Det gör att han gärna attackerar. Oftast utan att direkt bita, han trycker ner motståndaren och låter som ett monster. Grejen är den att jag inte ser när han gör utfallet. Jag kan inte läsa av hans attacksignal.  Saker som triggar hans anfall är leksaker, godis och om man håller på att gosar med honom och såklart om den andra hunden visar för mycket dominans. Sista gången han anföll en hund, Ingelas underbara, snälla och helt oförargliga bordercollie, så gjorde han det helt oprovocerat. Jag förstår och vet varför han gjorde det, men det kom från ingenstans och jag såg det inte komma. Det var ett så otäck händelse att jag var beredd att ta bort honom dagen efter. Tack och lov blev det inga skador på den andra hunden, Pluto hade bitskador på benen. En gång tidigare hade han reagerat på samma sätt och det var på en valp som inte gav upp. Han hoppade och bet på Pluto om och om igen, och Pluto var inte alls på humör för att leka med honom. En boll kom fram och Pluto sa ifrån. Valpen var större än Pluto, men han svarade inte upp och Pluto var skitarg! Det tog en stund innan han slutade. Valpen fick bitmärken i örat och nermanglad av Plutos alla 31kg. Detta hände när Pluto var yngre, men ingen av dessa två gånger såg jag att han skulle reagera som han gjorde. Sedan har vi ju alla bråk med Bobbo och lite gruff när Rutan sagt ifrån. Min inställning har varit att Pluto inte får släppas lös med andra hundar för att leka, för jag vet inte vad som kan hända. Även om han oftast sätter svansen mellan benen och ser olycklig ut när lösa hundar kommit fram till honom så.....

Men idag fick han leka! Jigga blev av med munkorgen men Pluto fick behålla sin på. Och de lekte så bra. Kanske för att båda är kastrerade, men de jagade varandra, brottades, studsade och de såg verkligen ut som grabbarna asgarvade och bara njöt av att få stojas som bara bästa kompisar kan! Jag har sörjt att Bobbo och jag har tagit bort möjligheten för Pluto att få leka med andra hundar, idag fick han verkligen det. Att det sedan med största möjliga sannolikhet är Plutos brossa gör ju bara saken ännu bättre! Plusset på moset är att Jiggas ägare var helt underbar! Bäddar för en del träffar till. Jag vet att Pluto hemskt gärna gör om det här. Tårtan de bjöds på var god, men sällskapet bättre! I present fick Pluto bland annat en spårsele och spårlina, när han bara blir lite bättre i benet ska vi testa spårning!

Tack snälla Pia för bilderna, när jag så dumt åkt iväg utan väskan med mobilen och kameran!