Vi sökte dej morfar.

Richard Mägi. Nu är jag i din hemstad. Nu är jag i ditt land. På din mark. Min morfar. Min länk. Tallinn. Här någonstans vandrar mina släktingar. Lite drygt en miljon estländare finns det, närmare halva befolkningen finns i Tallinn. På de här gatorna har du gått. Bland de här husen har du gått in och ut. Vi hittade en gammal antikshop med gamla fotografier. Jag letade efter ditt ansikte bland dem. På caféerna fanns bilder från kriget, fanns du med på dem? Jag såg dej inte men jag kände din ande. Vänliga estländare öppnade dörrar och efter  två dagar i Tallinn vågade jag leta efter dej. Och var gick jag då?
 Jo till Sverige. Sverige i Estland. Och jag fick napp. Nu fortsätter sökandet efter dina rester här hemma. Men när vi var där, i mitt sökande efter dej ocki, så hittade jag mommi. 

En väldigt smygtagen bild i ortodoxa kyrkan.
Där var det förbjudet att fota!

Den otroligt vackra ortodoxa kyrkan, men ikoner som ni hade på era väggar i hemmet i 
Norrköping. De ryska dockorna, de som hon delade med mej när jag var liten. Nu delar jag dem med mina barn. Det var mommis värme jag kände här i Tallinn när jag sträckte ut en hand efter dej ocki. Skärvorna i mej skramlade. Kände mej lustig. Hel och trasig samtidigt. Jag besökte sångparken, där allt började. Där 

Sångparken där kampen mot ett fritt Estland började 1989
och fortsatte till Estland frigjorde sej från rysslands klor 1991

Estland återigen blev Estland. Parken som på TV bilderna fick dina ögon att tåras. Jag minns det så väl. Självständigheten, frigörandet från Ryssland.Jag var där ocki. Jag undrar om du varit där, innan du flydde. vad betydde platsen för dej? För esterna på plats var det känslosamt. En kall aprildag 2013. Tjugotvå år efter att Estaland åter blev Estland. Tjugotvå år efter att du gråtit öppet inför mej, med lätt skakande händer och den hårda masken raserad. Mommis sympati. Din glädje. Den här parken. Jag och Mittimellan N. Jag undrar vad du tänker där uppe i din himmel. Betyder min längtan efter dej någonting, eller skulle din praktiska sida fnysa  -Strunt! ? Du är inte strunt. Du lever i mej, du finns i mina barn. På gott och på ont. Jag skulle vilja fråga dej en massa saker idag, Saker du inte ville svara på då. Skulle du svara idag? I mitt liv är du levande Richard. I min värld finns du kvar. Trots att många år gått så tänker jag på dej ofta och du min svarta vän var i många grader en hjälte. En flykting. En ensam själ. Ocki jag fortsätter leta efter dej. Min famn har alltid plats för dej. Jag undrar hur många av dina vänner som skröt om dej när ni var yngre? För du har uppvisat heroiska handlingar, handlingar på liv och dör, förtroende och hjältemod. Jag var inne i flera kyrkor för att hitta var du bad till Gud. Jag satt i bänkraderna för att kanske sitta på samma trä som du. Jag ville känna dej. Tillsammans med nästa generation på 

Ett gatunamn i Tallinn. Vårt Mägi.

ditt släktträd sökte vi efter Mägi. Du lever än. Är inte bortglömd. Hoppas att du vet det någonstans där i din himmel.