Att komma tillbaka

Hur fånigt det än låter så tar det ett tag att komma tillbaka. I vår västerländska kultur så är det kotymt att heroiskt ta sej igenom svårigheter med högt huvud, låtsas som ingenting, sedan sörja en kort stund, insupa allas sympatier och sedan två veckor senare låtsas som allt är normalt. Jag är inte sådan. Jag vill låta det ta den tid det tar. Jag vill inte låtsas som att allt är bra, när det inte är det. För mej är det viktigt att vara ärlig, både mot andra men framförallt mot mej själv. Livet har varit svårt många gånger under min levnadsbana. Och jag kan med stolthet säga att jag ridit ut alla stormar utan att ta hjälp av något annat än känslan och mina medmänniskor. Tro nu inte att jag tycker det är fel att äta antidepressiva tabletter eller gå till psykolog, för det är bra hjälpmedel. Men jag tror också att äta mediciner mot smärta i livet inte hjälper smärtan. Medicinen hjälper mot kemiska obalanser och en del behöver det. Tabletter dövar våra känslor och allt som känns måste få komma ut, oavsett om det är skratt eller gråt. Så består det dåliga måendet av vanlig livs-smärta gör piller bara att rehabiliteringen tar längre tid.

Jag och min familj går igenom en tuff tid just nu. Det är sjukdom i familjen, det har varit ett dödsfall och det är andra slag vi måste utkämpa som tar på krafterna. En del kanske tycker att jag ska skaka av mej det dåliga nu, börja prestera igen, vara jag. Men jag är jag. Det här är jag. Ibland är inte livet enkelt, även om det på ytan ser ut att vara det. Just nu är det lite tufft. Mitt försvar är att jag går in i mej själv, blir tyst, samlar kraft, svarar dåligt. Presterar dåligt. Jag gör mina måsten men inte en jota mer. Dagarna med kraft, presterar jag mer. Vad jag vill säga är att jag skrattar när jag är glad, gråter när jag är ledsen och är tyst när jag mår mindre bra. Det betyder att när jag är glad så syns det. Jag spelar inte. Ibland kan jag bli upprörd när andra lägger känslor på mej som inte är mina. - nu är du sann mot dej själv ( när jag gråter) - Sluta vara så maxad hela tiden det mår du inte bra av. - Du behöver inte vara så himla duktig hela tiden, vem försöker du prestera inför?

Ganska ofta får jag känslan av att jag inte är som andra människor. Men jag kan inte vara någon annan än mej själv. Och även om jag gärna skulle byta ut alla mina sjukdomar, för de tär på krafterna ska gudarna veta, så vill jag heller inte vara någon annan. För jag hör talas om människor som mår bättre än mej, och några enstaka i min närhet gör också det, men tittar jag mej omkring så är det inte många som har så stor grund-lycka som jag har. Jag är lycklig i mitt liv, i min situation, i den jag är. Men för att vara det måste jag ta hand om det lite sämre måendet när det kommer. 
Och det är just det jag gör nu. Tar hand om mej. Tar hand om min själ. Försöker heala mej. Och det går inte fort. Ingen quick-fix. Det tar tid. Kanske är jag dålig på att  vara verbal, social, lättillgänglig. Men för att jag ska vara det måste jag först plåstra om mej själv. Slutar att svara. Det blir mer av mej sen igen. Och den som inte orkar vänta, vill inte ha mej iallafall.... det är min devis.