Visst är jag en person som brukar dra med mej hela familjen på allt. Ungar, hundar...alla är välkomna, det mesta fixar jag. Men jag undrade faktiskt lite över hur det skulle gå. Rut är inte den mest pålitliga hunden. Hon kan inte vara lös för hon hoppar gärna på främmande hundar. Mina hundar är ju lite understimulerade och det brukar betyda att Pluto blir lite upphetsad när vi hittar på saker, Bobbo säger då ifrån och det uppstår lätt slagsmål. Är det något jag inte vill så är det ett hundslagsmål bland pulkaåkande barn.... speciellt inte med en hundras som Pluto. Därför är Paprikabacken suverän för det är inte så mycket folk där.... Att lämna hundarna hemma är inte ett alternativ. Att vara ute är ju just det som aktiverar hundarna. Sedan kom också en liten oro över Rut och Pluto som egentligen inte har mycket till päls. Jag undrade hur länge de skulle orka vara ute i kylan utan att frysa. Men vi åkte och jag tänkte att jag löser det.
Vi kom fram. Det var ca fem familjer i backen så jag kopplade alla hundarna. Med tre koppel, varav Rut i flexikoppel ( say no more) blev det lite lätt kaos när mina barn behövde hjälp med att spänna hjälmar, dra på vanten, rätta till pulkan. Där stod de fina familjerna med engagerade föräldrar och puttade sina ungar nerför backen, hjälpte dem att dra upp pulkorna igen. Själv stod jag med händerna fulla av koppel, tjocka vantar ( jag hatar vantar), bollar, leksaker och pulkasnören. En pappa ville hälsa på Rut, jag tvekade men så gick Rut fram. Han hann klappa några tag så började hon morra. Nu pratar hon genom att morra, men det ger ju inte ett så bra intryck. Mittimellan N;s stjärtlapp fungerade inte att åka med i snön. Den stannade efter fem cm. Jag kände att jag gav upp. Jag kopplade loss mina hundar, beordrade Stora N att dela pulka med sin syster, han blev dösur, sedan gick jag bort
Var är bollen???? |
Rut och jag åker pulka. Pluto inte sen att haka på! |
Barnen började bli frusna men de korthåriga hundarna hade klarat sej. Vi letade lite till efter bollen och återvände sedan till bilen. Närmare två timmar var vi ute och det var riktigt underbart! Väl hemma blev det varm choklad och en film.
Jag hade inte behövt oroa mej. Inget hundbråk, barnen och jag hade roligt, hundarna blev aktiverade, enda smolket i bägaren är den försvunna bollen. Men det går ju att köpa fler!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar